deporte

---

Friidrotts-VM i Athen. Greklands huvudstad, 1997. Det var där världen för första gången fick upp blicken för supersprintern Marion Lois Jones, 22. Det var sannerligen hennes stora genombrott. För turneringen gick alldeles briljant för flickan från Los Angeles. Änglastaden. När solen lagt sig över Athen och spelet var över var det fortfarande en idrottare det glimrade om. Marion Jones besegrade världseliten på favoritdistansen 100 meter och tog sin andra guldmedalj i stafetten, 4x400 meter. Atleten Jones hade slagit igenom.

Friidrotts-VM i Sevilla. Den södra spanska solkusten, Andalusien, 1999. Marion Jones gjorde ingen besviken. Det blev åter guld på 100 meter och hennes tredje VM-guld var ett faktum. Trots att Jones bara var 24 år, och förmodligen fortfarande hade ett par år kvar till toppform är dessa medaljer de enda den amerikanska drottningen innehar. Nederlaget stavas BALCO...

***

Solen stekte onekligen över Sidney. Fler än 100 000 åskådare hade intagit Harbour bridge vilket gjorde inramningen makalös. Nere på startlinjen stod 10 damer till hands. En av dem, en stor och stark amerikanska. Favorit till segern var hon. Det mörka håret var uppsatt. Magrutorna syntes tydligt i TV-monitorn. Hennes händer rättade i vanlig ordning till klädnaden. Hon gick ner på knä och lät händerna fästa vid löpbanan. Ögonen var fokusserade och ingenting runt omkring kunde störa henne. Varken publiken eller motståndarna. Marion Jones visst redan där att hon skulle vinna. Pang! Drygt 10 sekunder senare omfamade Jones den amerikanska flaggan som OS-guldmedaljör. Hennes vita tänder blottades och ett stort leende fångade publiken. Vi log nog alla ikapp. Mer eller mindre.

***

Ett par dagar senare hade Lady Marion tagit ytterligare fyra medaljer, varav två guld och två brons. Sommarspelets givna drottning, det var hon såklart! Ingen kunde mäta sig med Jones, varken i snabbhet, explosivitet eller styrka. En turnering som denna skulle hon säkert kunna ta sig an höjdhopp och leka sig över ribban. På 2.02. Det fanns en anledning till Marion Jones överlägsenhet. I slutet på 2007 erkände Jones att hon tagit förbjudna preparat.

***

Av någon anledning har Marion Jones alltid varit min personliga favorit i friidrott. På herrsidan har Michael Johnsson varit det. Har man rätt att känna sig sviken när en idol ljugit en mitt upp i ansiktet, gång på gång. När varje tävling man sett henne göra varit en bluff. Har man den rätten? Definitivt, tycker jag. Men på något sett var det ingen stor överaskning att Jones erkännande kom till sin rätt. Det var liksom så många rykten, så många troliga bevis att det till slut brast för Lady Marion. Jag vet inte om det låste sig i huvudet eller om erkännandet bara var ett bevis på hennes storhet. Ja, Marion Jones blev aldrig fälld för doping. Man kunde aldrig finna något positivt värde av förbjudna preparat i henns kropp. På sju år! Chansen borde vara minimal, men då kan man samtidigt undra hur många idrottare som egentligen har fuskat sig till framång, utan att det kommit till kännedom. Vi vet att många resultat från 80-talet är fusk. Men inga bevis. Vi har skyllt på för svag kännedom om doping. Nu vet vi "allt", ändå lyckades ingen spåra Lady Marion.

***

Jelena Isinbajeva, Veronica Campbell, Tyson Gay, Liu Xiang, Michelle Perry, Donald Thomas, Blanka Vlasic och Jeremy Wariner. Är dessa också exempel på dopade friidrottare? Vem vet egentligen. Om inte ens provresultaten kan bevisa fusk eller framgång.

***

På något sätt känns det fel när Marion Jones fråntagits sina medaljer, från OS i Sidney fram till idag. Gulden från Sevilla och Athen är de enda hon har kvar. Dessutom står det idag klart att Marion Jones ska straffas med fängelse i sex månader för att hon ljugit, inte bara för sitt land, sina fans och mig, för FBI. Utöver detta är Jones tvungen att betala tillbaka alla prispengar från det att hennes dopingkarriär inleddes, någon gång innan OS 2000 samt återlämna sina medaljer.

***

Jones bröt ihop i gråt när domen fastlades. Jag förstår henne. Och jag sörjer med henne.

***

I och med att hennes medaljer ska lämnas tillbaka, så kommer guldet och bronset ges till någon annan. Men när OS-guldet skulle delas ut till tvåan uppstod problem. Katerina Thanou har ju också haft samröre med doping. Vem ska då få medaljen? En annan dopad kanske? Nej, det är parodi. Eller ska loppets trea, fyra och femma få dela på medajerna? Det är också parodi.

Har man vunnit ett guld och ingen lyckats bevisa sin skuld. Då borde guldet behållas. Marion erkände, men för guds skulle överlämna inte medaljen.

***

Doping är idrottens största problem. Ännu större en makt och pengar. Nolltolerans mot doping är det enda rätta i min mening. Dopad en gång, alltid dopad. Två års avstängning. Vad är det? Ge dem 20 åtminstone.

***

Jag är inte säker, men allvarligt talat. Har någon idrottare straffats hårdare än Marion Jones? Inte vad jag vet i alla fall. Och hon blev inte ens fälld. Hon erkände - frivilligt.

***

Oavsett vad jag har för åsikter om dopade och fuskare rent generellt. Marion Jones tog idrotten ett steg närmare verkligheten. Hon sprang ifrån IOK gång efter gång, men erkände sitt fusk. Kanske en tankeställare för Arne Ljungqvist och hans kollegor. Stoppa dopingen nu, radera ut Marion Jones rekord men låt hennes stå som en symbol för att kollen på doping fortfarande inte är 100%. Det gör mig orolig. Tack Marion för att du gav sanningen ett ansikte - även i ett skede där miljoner stod på spel.

Skillnaden mellan målgången med IOK och den med Katerina Thanou var att grekiskan fick se det berömda leendet. IOK på Lady Marions tårar.

| Jimmy