deporte

---

Lillehammer, Norge 1994. Peter Forsberg kommer glidande från mittcirkeln. Pucken ligger tätt intill klubbladet. Han närmar sig den kanadensiska målvakten. Sedan lyfter han blicken en aning, tar ett skär till vänster. Corey Hirsch följer med. "Foppa" gör en sidledsdragning, Hirsch ligger ner, sedan lägger "Foppa" över pucken på backhandsidan. Resten är histora. Svensk idrottshistoria.

Lillehammer, Norge 2008. Danmark möter Tyskland. Det kunde lika gärna ha varit ett derby Danmark och Sverige emellan. Det var egentligen så nära det kunde bli. Ett blodigt öra och ett par missade straffar fällde ett för dagen mycket, mycket bra Sverige. Det var blod, svett - men inga tårar. Sverige visade att man åter är med i kampen om medaljerna. Och nu stundar ett OS-kval där Sverige bara SKA kvalificera sig för ett mästerskap man faktiskt aldrig vunnit.

***

På tal om annat. Får ge cred till Stefan Hedlund som via sin eminenta blogg (www.metrobloggen.se/heda) "gjorde reklam" för min. Läsarna ökade drastiskt.

***

Sverige förlorade med två bollar. Låg under med en när det återstod 14 sekunder. Sverige tappade en-två bollar när Kim Andersson tvingades utgå när blodet från örat började forsa. En fantastisk inställning från Kim som vräkte sig fram, tacklades ner. Reste sig. Vägrade att byta. Tvingades till det. Grämde sig något oerhört. Kom in igen, men hittade aldrig tillbaka till det där riktiga flytet.

Han hade heller inte lyckan med sig med straffarna idag heller. Precis som flera andra svenskar. Lundström hängde två tror jag, men missade den avgörande.

***

För att vinna krävs att man har marginalerna på sin sida. Det hade inte Sverige till fullo. Tyskland spelade enormt bra, inget att hymla om. Målvaktsmatchen vann Tyskland, det betydde mycket. Dock gjorde Beutler ett fenomenalt inhopp i inledningen och Tomas Svensson ett lika fantastiskt i slutminuterna.

När man sammanfattar EM är det ändå med ett smil på läpparna. Sverige visade sin klass och kapacitet. Frankrike och Tyskland var numret större. Jag tror de spelar final, och jag tror att Frankrike kommer att vinna.

Lagkaptenen Kim Andersson är i mina ögon Sveriges främsta spelare i turneringen. Idag var han bedårande. Övriga som bör nämnas är Tomas Svensson och Magnus Jernemyr. Nära inpå är Dalibor Doder och Marcus Ahlm. Positiva överaskningar var även Oscar Carlén och Jan Lennartsson.

Over and out. EM är över.

***

På tal om annat ska jag tänka ut något listigt för att få in mer uttrymme för Finspång VIB i bloggen, vilket önskas av Coach Tom!

Kajsa Varis åter dopad. En gång alltid dopad. Inför noll-tolerans mot doping? Svar ja!

Foppa-hysterin är i full gång. Killen är klubblös men mer omskriven än Henrik Zetterberg...

Imorgon gör jag comeback på Lennys lektion. Blir förmodligen mycket snack kring lördagens derby mellan Åby och IBF. Henrik Lennermark, 38, eller Kim Karlsson, 18, vem vill man helst möta? Undertecknad gjorde en kort intervju med de båda idag. Resultatet ser ni på www.webnews.textalk.com/knugen och klickar vidare till "Derbyduellen".

Christian Vieri aktuell för EM-spel. Hallå, Inzaghi, Totti, Gilardino, Quagliarella, Iaquinta och Rossi måste väl alla vara bättre anfallare?

På tal om handboll, förvånande att drygt en fjärdedel av "befolkningen" är missnöjda med Sveriges insats i handbolls-EM...

***

Jag tycker fortfarande att vi förlorade chansen på en semifinalplats mot Ungern. En seger där med ett par bollar hade räckt. Nu blir det inget Lillehammer, inga nya straffar, inga nya räddningar, inga nya smällar och ingen ny idrottshistoria kommer att skrivas.

Jag vill bara en gång för alla poängtera hur ofantligt vacker Kim Anderssons passning till Marcus Ahlm var, just mot Ungern. Kim sökte sig in för ett skott, stötte på patrull, la över bollen i fel hand (dvs. högerhanden) slängde in en perfekt macka till Ahlm som satte bollen i mål. Magiskt.

För övrigt anser jag, precis som Peter Wennman, att Sebastian Larsson ska spela från start i EM.

Jag har ett annat ess i skjortärmen också, men mer om det en annan gång.

| Jimmy

---

Spanjoren hängde i luften, bollen susade fram. Det var knappast som ett fallande löv. Den levande väggen föll ut med handen och avstyrde skottet.. Allt på ett ögonblick, inte ens en sekund. Tomas Svensson assisterade Jonas Källman som, till skillnad från igår, inte gjorde något misstag. Sverige besegrade Spanien med uddamålet. Avgörandet kom med en sekund kvar av ödesmatchen. Någon vakade sannerligen över Källman en dag som denna.

Igår var Jonas Källman mannen som kunde ha givit Sverige en gyllene möjlighet att avancera till semifinalen, det blev inte så. Två raka frilägesmissar mot Ungern kunde ha blivit förödande, om nu inte Jan Lennartsson räddat den svenska hedern.

Det var en mycket bra analys av Johan Flinck i sportbladet idag. Han beskrev det på ett ungefär så här:
"Jan Lennartsson gladdes över en poäng, Kim Andersson grämde sig över en förlorad."...

***

Jag vet mycket väl att Lennartsson gav Sverige en poäng och att Källman på något sätt fick epiteten syndabock. Marcus Ahlms insats igår var lysande. Men det finns en spelare jag gärna höjer till skyarna: Kim Andersson! När experter, kommentatorer och övriga tyckare beskriver Kim är det allt som oftast det hårda skottet som nämns. Jag vill lyfta för hans enorma spelsinne. Doder är spelmotorn. Men Kim Andersson är något av ett unikum, jag försökte dra paralleller till någon annan spelare i vilket sport som helst. Jag finner ingen liknande. En Kim Källström med förbättrade egenskaper, kanske?

Hur långt räcker Kapten Kims manskap egentligen? De börjar minsann få mina tankar att rusa iväg en aning. Sverige är riktigt, riktigt bra just nu.

***

By the way, hur "B" känns det egentligen inte att ett EM-slutspel är avgörande för ett OS-slutspel? Liksom, tänkt om Sverige inte kvalificerar sig trots denna magnifika insats - so far. En förlust mot Tyskland imorgon kan rasera alla möjligheter. Huhu, det är ju i OS Sverige kommer vara med och slåss om medaljerna igen - på allvar. Det är i alla fall min åsikt.

Det är inget enkelt uppdrag Kim Andersson har framför sig. Första mästerskapet utan ledargestalter som Lövgren, Vranjes och Wislander. Istället tvingades den generation som då var ung ta tag i taktpinnen och producera. De gör det bra, men inte tillräckligt. Fyra missade straffar idag säger en del. Källmans missar igår likaså.

***

På tal om Källmans missar. Jag tror poängförlusten mot Ungern kan ha blivit förödande. Sverige har inget optimalt läge, Ungern och Tyskland kan lika gärna kliva förbi. OS kan rinna oss ur händerna. Å andra sidan revanscherade sig han idag. Jag tror inte det räcker. Någon borde ha vakat över Sverige under gårdagen.

Nu kan endast Kapten Kim rädda Källman och hans medspelare. Det är inte upp till Kim, men i matchen mot Tyskland med sju sekunder kvar. Domarens hand är uppsträckt, bollen passas i sidled. Jag tvekar på att Jonas Källman kommer skjuta, jag är garanterad på att Andersson åter kommer stå för det sista kastet, eller det näst sista.

Jo, det var förstås Kim Andersson som spelade fram Jan Lennartsson igår. Det var den levande väggen som spelade fram Källman idag.

***

På tal om Johan Flinck. Jag tror han har fel kring en sak. Sverige behöver Stefan Lövgren. Vad kommer egentligen hända om Tyskland spelar "fem-ett-försvar" precis som Ungern. Oscar Carlén kommer inte kunna efterträda Kim - än.

Då hade Lövgren varit bra att ha. Nu får man hoppas på att någon vakar över Källman.

***

För övrigt anser jag att jag var bedrövlig på träningen idag, trots det två mål och ett ass på matchspelet. Mycket underligt! (liksom, när man ändå är igång och "sågar"..)

För övrigt anser jag att sågningen av FVIB egentligen var en hyllning till det som en gång varit, idag ser det inte riktigt lika ljust, det kan vilken människa som helst inse. Men det är för den delen inget katastrof. Långt, långt ifrån.

För övrigt anser jag att Roy Keane's värvning av Phill Bardsley är betydligt bättre än värvningen av Rade Prica. Kul att han inte lämnade för FC Zürich i alla fall...

För övrigt anser jag att Djurgårdens överkörning mot Färjestad igår var bland det mäktigaste för säsongen i annars sömnig grundserie.

Och på tal om annat, min dator fungerar fortfarande inte.

För övrigt anser jag, precis som Peter Wennman, att Sebastian Larsson ska spela från start i EM!

***

Punkt slut, god natt.

| Jimmy Steget

---

På grund av strul med datorn har uppdateringar saknats under helgen...

***

En levande vägg, men trots allt ett fallande löv. Blir det Sveriges fall? Låt se.

Handbolls-EM rullar vidare. Sverige inledde på ett inte allt för imponerande sätt, men ändock en vinst. Tacka Tomas Svensson för det, killen avslutar matchen med en räddningsprocent på över 50% (är inte helt säker på faktan på grund av att statistiken skiljer sig i olika medier). Island vs Svensson. Roligt var att Kim Andersson kom igång i den andra halvleken.

Därefter en rejäl överkörning mot Frankrike. Herregud, vilket spel, vilket flyt. Frankrike vinner EM, jag är övetygad. Dock var det inte Karabatic jag imponerades mest av, snarare Thierry Omeyer. Målvakten som gjorde en "Svensson-match".

Slovakien kördes över på ett sätt jag inte sett Sverige spela handboll på sedan Bengans dagar... 41-25 eller något liknade. Jag blev för första gången imponerad, även om Slovakien inte kan anses som en världsnation. Nåja, Sverige är vidare med fyra poäng. Ett måste för fortsatt avancemang.

***

Imorgon möter Sverige - Spanien. Huhu, det blir en garanterad tuff batalj. Det kommer krävas en liknade match som mot Island av Tomas Svensson. Killen.., jag menar gubben fyller 40 år om ett par veckor. En av vår tids allra bästa. Dan Beutler avlastar honom på ett mycket bra sätt. Sverige har en riktigt bra målvaktsuppsättning. Men redan ikväll väntar Ungern. Räcker Sveriges målvaktsspel? Jag tvivlar.

Vad har vi mer då, egentligen? Jo, vi har en suverän Marcus Ahlm på linjen, en rutinerad Johan Petersson på högerkanten, orädda Jonas Källman på vänsterkanten, Vranjes-kopian Dalibor Doder som spelmotor och bredvid sig finns hårdskjutande Kim Andersson och meriterade Martin Boquist. Stora namn, men jag tror inte att det räcker.

I mina ögon har det endast varit Kim som presterat och inte blandat och gett som de övriga. Något svag mot Slovakien i första halvlek, något oturlig i och med ett par ribbträffar. Kim är trots allt Sveriges riktiga superstjärna. Det hade krävts en till.

***

Sveriges, i mina ögon, främsta niometersspelare genom tiderna Stefan Lövgren är fortfarande aktiv på högsta nivå. Tyvärr gjorde han en Henke Larsson och tackade nej till EM. Övertalningskampanjer har inte gett vika - "Lövets" beslut står fast. "Jag kommer om någon skadar sig...", säger Lövgren.

Kanske är Sveriges enda chans till en medalj att Tobias Karlsson eller redan nämnda Boquist skadar sig? Kanske. Boquist är fenomenal - men lika ofta raka motsatsen. Lövgren är en vinnare, en lagkapten och ett föredöme. Han skulle, precis som Karabatic, kunna leda Sverige till medaljerna. Nu blir det inte så.

Sorry Sverige, Även om Ungern besegras ikväll, segrar Spanien imorgon. Sedan är EM-festen förmodligen över.

***

Sverige har en levande vägg i Tomas Svensson, men likaså ett fallande löv. Det kommer blåsa hårt ikväll, det kan bli storm. Ungern kan blåsa bort Sveriges chanser ikväll. "Lövet" har redan blåst bort. Jag hoppas Tomas Svensson är, precis som han verkar, gjord av stål och kan stå emot en stormvind då och då.

Det kan rädda Sverige - 24 timmar eller så.

| Jimmy

---

Med ett hjärta pulserande i en högst onormal takt, en våt panna full av svett och med händerna sådär lagom placerade över ögonen, så att man snabbt kunde täcka för dem när seriemördaren skulle avlossa sitt skott. Jo, det var väl ungefär så man reagerade när man som liten grabbb började se skräckfilmer. Jag minns inte exakt. Men jag minns att känslan var likvärdig den känsla som drabbade mig, och säkerligen mång andra, när det svenska handbollslandslaget stod öga mot öga mot de ryska jättarna i VM i Egypten 1999.

Det var då, i finalspelet, jag har mina riktigt klara minnen från handbollslandslagets framgångssaga. Den sagan som Bengt Johansson skrev till sanning. Och detta inte i sand, utan i sten. "Bengan" var mannen som lyckades göra handbollen större än fotbollen och ishockeyn. För vem var egentligen inte villig att se ett svenskt handbollslandslag på tv-apparaten? Det var på något sett helt magiska ögonblick, åren 1990-2002. Det var de åren som Sverige så ofantligt dominerade handbollsvärlden. Under dessa åren lyckades lilla Sverige samla ihop två VM-brons, två VM-silver, två VM-guld, tre OS-silver och tre EM-guld. Meriterna är unika. Handbollslandslaget tog häpnandsveckande 12 medaljer under dessa 13 år. EM 1996 blev det enda nederlaget - där blev Sverige fyra. Denna statistik är otrolig, endast innebandylandslaget kan mäkta med bättre statistik (100% guld..).

***

Var det så konstigt då? Oavsett vad man har för spelarmaterial är det ett magnifikt facit. Men spelarna som representerat blåguld under tiden är förstås som att placera in Brolin, Dahlin, Henke, Ibra, Hamrin och Gre-no-li i samma landslag. Peter Gentzel, Tomas Svensson, Ola Lindgren, Staffan Olsson, Ljubomir Vranjes, Pierre Thorsson, Magnus Wislander, Stefan Lövgren, Johan Petersson och Magnus Andersson. Bara för att nämna några!

Idag heter stjärnorna Marcus Ahlm, Jonas Larhom, Jonas Källman, Dalibor Doder och Kim Andersson. Rutinerade spelare som Tomas Svensson, Johan Peterson och Martin Boquist finns trots allt fortfarande till hands. Det känns som att Sverige har en riktigt bra truppp. Åtminstone bland de namn som ställer upp för line-up. Men för att Sverige ska besegra Island ikväll kommer det ändå krävas en bragd, det kommer krävas att Källman plockar bort Olafur Stefansson för ett svenskt avancemang. Riktigt så hård är konkurrensen idag.

En förlust mot Island innebär att Sverige, med en på förhand ganska given förlust mot Frankrike och ganska given seger mot Slovakien, inte kommer ha en chans att nå någon semifinal. En vinst ikväll ger dock ultimatumet en annan sida och plötsligt är Sverige i semifinal vid en likartad succé i gruppspelsfas två. När fyra lag återstår, ja då kan allt hända. Kanske blir segern mot Island ikväll något som i slutändan resulterar i en medaljpeng. Likaså kan hela EM-festen ta slut ikväll och Ingemar Linnéll kan plocka ut champagnen från kylningen. Oddsen på att Sverige tar sin första medalj sedan 2002 är minimala. Oddsen på att Sverige ens kommer bli spännande att skåda längre fram i januari månad är ytterst små - de med.

***

Men man kan alltid drömma. En match från medaljerna. Lite så är det. I mina ögon har ett svenskt landslag aldrig någonsin tidigare varit i så stort behov av ett lyckorus som svensk handboll är idag. Det kommer krävas nya förebilder för unga idrottare. Det finns inget intresse för tio-åriga grabbar att se Kiel eller Ciudad Real. De tittar på Real Madrid och Barcelona. De njuter av Ronaldinho och Robinhos konster. Sverige kommer inte avancera till OS vid en eventuell förlust ikväll. Lite så är det. Jag är rädd för att EM-segern 2002 kan vara den sista på mycktet, mycket länge. Jag är ingen expert, men jag tror inte återväxten är speciellt bred. Ett EM-guld skulle förstås ändra på allt och visa den andra sidan av samma mynt.

Men om jag skulle få vara en drömmare ikväll så önskar jag att Marcus Ahlm leder denna generationen till ett medaljregn. Jag vill känna den där nervositeten som jag gjorde för snart 10 år sedan. Den där magiska aftonen när Stefan Lövgren kastade in 25-24 bakom en maktlös Sergey Lavrov. Rätta mig om jag har fel.

Tyvärr tror jag inte att drömmen besannas. Dags att lägga proteindrycken på kylning istället, för Sverige kommer behöva en rejäl dos medicin som lindrar en förhoppningsvis inte allt för lång återhämtning.