Ibrakadabra - Trolla bort Zlatans pris
14 januari, 22.30. Det var då som det svenska folket gav sin yttersta kärleksförklaring till bollgeniet Zlatan Ibrahimovic. Då avslöjade nämligen Prins Carl Philip att Zlatan röstats fram till årets jerringprisvinnare. Sedan tidigare hade han även mottagit priset som årets manliga idrottare.
Jag kan inte annat än medge att Zlatan numer får titulera sig som en av världens bästa. Han är långt ifrån bäst. Men han håller en oerhörd standard, match efter match. Det sista, slutgiltiga beskedet som kan skicka Zlatan till stjärnorna är att målen börjar trilla in i landslaget. Det kommer en utomordentlig möjlighet i EM i sommar.
***
Zlatan segrade över många stora namn en kväll som denna. Susanna Kallur, friidrott, Anja Pärson, alpint, Carolina Klüft, friidrott, Mattias Ekström, bilsport, Nicklas Lidström, ishockey och Therese Alshammar, simning, fick alla se sig besegrade av Inter-stjärnan. Det är många stora namn. Förmodligen hade var och en av dessa individer varit värda ett pris. Men om jag ska vara helt ärlig var det i mina ögon Nicklas Lidström, Sanna Kallur och Anja Pärson som utöver vinnaren, Zlatan himself, med all rätt skulle kunna titulera sig som jerringprisvinnare. Låt se.
Susanna Kallur: Friidrottsvärldens snabbaste häcklöperska. Bara en touch från Michelle Perry hindrade stackars Sanna från att knipa VM-guldet. Revanschen kom i de avslutande Golden League-tävlingarna där Kallur såg till att rasera Perrys chanser till miljonerna. Oavsett vad hon presterade därefter så var det tårarna efter finalen i Osaka som fångade en hel publik men också en hel nation. Det var där Sanna Kallur vann folkets hjärtan!
Nicklas Lidström: Han är så hyllad i USA att jag skulle kunna skriva i dagar för att beskriva hur stor "Lidas" är i Nordamerika. Nyligen blev han utsedd till NHL:s främsta Europé genom tiderna. Detta gör honom alltså större än Börje Salming, Peter Forsberg och Mats Sundin. Till att börja med. Det skulle, om man ser mellan fingrarna, betyda att amerikanerna anser "Lidas" vara den främsta spelaren genom tiderna utanför Nordamerika. Det säger en del. Även om jag i med- och motvind alltid kommer rösta på "Foppa". Lägg därtill att Lidström var mannen som avgjorde OS-finalen mot Finland av ett av de hårdaste skotten som någonsin avfyrats. Men såvida Lidas inte anordnar personliga föreläsningar kommer ingen svensk förstå hur bra Lidström egentligen är och jag är mycket säker på att backklippan från Detroit Red Wings aldrig kommer få mottaga något pris på Idrottsgalan heller. Dessutom är han ju aldrig där...
Anja Pärson: Hade det inte varit för utmärkelsen i Svenska dagbladets bragdguld så hade Anja, utan tvekan, varit Idrottsgalans okrönkte drottning. Anja Pärson kom till VM i Åre med ett självförtroende som motsvarar Zlatans motsats, var uträknad av en hel nation och inte minst av sina motståndare. När VM väl inleddes fick pappa Anders stå än mer nervös i backen än vanligtvis - men samtidigt mer stolt än någon tidigare gång. Anja Pärson krossade världseliten och tog fem medaljer, varav tre guld. Det finns ingen och jag menar INGEN som kan mäta sig med Anja Pärsons säsong.
Jag säger som Zlatan:
"Det är förmodligen mycket större att vinna VM-guld än att vinna Scudetton."
Visst fan är det så!
***
Det självklara valet? Om man ska följa instruktionerna som priset egentligen delas ut för så är det förstås för att utnämna den person som gjort den främsta idrottsprestationen under året som gått. Då är Anja Pärson mitt självklara val. Men i och med att Anja fick Bragdguldet ansåg publiken att någon annan skulle få det andra priset. Det är lätt att tänka så, men varför gör man det egentligen?
Varför får inte den främsta idrottaren det främsta priset? Är utmärkelserna för lika?
Magdalena Forsberg fick jerringpriset fyra gånger, bragdguldet noll. Det tycket jag är oerhört märkligt. Men låt säga att "Magda" fått Bragdguldet 1997, 1998, 2000 eller 2001. Hade hon då fått jerringpriset? Jag tror inte det, faktiskt.
Utmärkelserna är för lika. Gör Radiosportens pris till en tradition, gärna det. Kom inte säg att det är skilnad på "bragd" och "prestation". Anja gjorde en bragd, sure. Men lika fan gjorde hon årets främsta prestation, dvs. årets främsta idrottare. Inget snack.
Ibrakadabra, trolla bort Zlatans pris. Sure, den säsong han gör i Inter är magnifik, inget snack. Men det Anja gör i Åre kommer ingen svensk alpin utförsåkare någonsin att kunna upprepa. Det gör att Anja aldrig någon gång ska få jerringpriset - rent logiskt - för hon kommer aldrig kunna nå upp till samma standard igen.
Ändra jerringprisets syfte, annars blir det bara löljligt. Folkets val, jovisst. Men liksom, hur stor är möjligheten att Lidström skulle kunna besegra Zlatan? Typ, 0,260 000 procent.
***
På tal om 260 000. Det var på förhand ganska självklart att Ibra skulle trollbinda publiken ikväll. Enligt Sportbladets nyhet på nätet hade en ännu okänd källa finansierat Zlatan Ibrahimovic flygkostnader från Italien, Milano och Sverige, Stockholm. Enligt dessa källor var Ibra influget med ett privat jetplan - för 260 000 kr. Det kändes därför inte lika spännande som Peter Settman tyckte i TV. Liksom, hur stor skandal hade det egentligen varit om inte jerringprisvinnaren var där på plats när priset skulle delas ut. Kanske var den okända källan SVT...
Nåja, det var ju publiken som röstade och allting kunde hända. Utom att Lidström och Pärson skulle få priset. Och Kallur fick ju priset förra året.. Det blev, i mina ögon, aldrig någon riktig match för Zlatan. Ungefär som att slå en tunnel på Maximillan...
***
Men jag är inte bitter, jag unnar givetvis Zlatan sitt pris. Men på något sätt känns det fel.
***
Och hör och häpna. Carolina Klüft fick pris för "Årets prestation". Vänta nu, prestation, bragd, årets främsta.. är det inte samma sak - alla tre? Snälla, trolla bort Zlatans och "Carros" pris.
Anja är trots allt idrottsgalans stora drottning - oavsett vilket namn prinsen av Sverige ropar upp.
| Jimmy - innebandyns egen Edgar Davids
Kalla det doping - eller framgång
"VART FÅR HON KRAFTERNA IFRÅN? VART FÅR HON KRAFTERNA IFRÅN? TITTA!
Oj, oj oj oj! Det är fors, det är flyt i åkningen när Charlotte Kalla stormar fram i Tour de Ski.
Vinnaren heter Charlotte Kalla, och nu är hon i mål!"
Orden ovan är inte mina, jag citerar nämligen Jacob Hård, kommentator i SVT. Charlotte Kallas fantastiska ryck i slalombacken i Val di Fiemme, Italien var bland det mest otroliga jag sett i en längdskidetävling. Så stilla som Virpi Kuitunen såg ut att vara påminde mig plötsligt om en annan magnifik spurt.
Charlotte Kalla har ofta nämnts som en kvinnlig Per Elofsson. Men i Tour de Ski's avslutning påminde faktiskt Kuitunen om Elofsson, och Kalla om Johann Mühlegg. När 30 km fritt skulle inledas i OS i Salt Lake City 2002 stod Per Elofsson som en av favoriterna. Svensken hade verkligen slagit igenom internationellt och tiden var nu inne för ett OS-guld.
Året innan, i Lahtis, hade nämligen Per besegrat de finska epo-dopad åkarna med bland annat Jari Isometsä och Mika Myllylä i spetsen. Den här gången skulle han också få tampas med dopade åkare. Det var i den där tunga backen i starten på 30 km fritt som Elofsson såg ut som Virpi Kuitunen. Johann Mühlegg tog i, spurtade sig förbi och segrade med den största marginalen som någonsin ägt rum. Dopad. Det var han förstås.
Charlotte Kallas magnifika lopp får mig att undra hur det egentligen gick till? Jag påstår definitivt INTE att 20-åringen från Tärendö fuskat sig till framgång. Frågan är bara egentligen hur vi hade agerat om det var Kalla som stod still i backen och Kuitunen som ryckt ifrån? Misstankarna hade förstås funnits, det är ett typiskt svenskt beteende.
Jag minns såväl när Ludmila Enqvist var en lika populär frontfigur i friidrottlandslaget som Sanna Kallur är idag. Men när Ludmila väl erkände sitt fuskande bytte svenskarna sida. Ja, Ludmila var ju trots allt ryska, eller?
Nej, risken att Kalla är dopad är lika med chansen att fler än 37 personer läser mitt första blogginlägg. Ja, men jag lovar att den siffran kommer bättras på! Personligen tycker jag att skiddrottningen påminner om Sanna Kallur till personligheten. Känslosam, trevlig, ödmjuk och charmig. Och deras härliga dialakter förstås. Dessutom är de enastående idrottare, i olika grenar. Men när det väl kommer till idrotten påminner hon snarare om Carolina Klüft, eller redan nämnda Elofsson då. Jo, hon har en kropp precis som Klüfts. En oftantlig förmåga att göra det omöjliga möjligt. Att oavsett vilket hinder som på vägen kommer, ta i med ännu mer kraft och segra. Det ger mig blickar och intentioner om att Charlotte Kalla står på prispallen i OS. Förmodligen med en guldmedalj runt halsen.
Skillnaden på Charlotte Kalla och Carolina Klüft är att Kalla på rak arm blottar sina mål och inte i stil med Klüft menar på att hon tävlar för att det är kul. Men vem fan tränar egentligen 3-4 timmar om dagen bara för att det är kul? Charlotte Kalla har säkert sagt det förut, men idag runt 7-tiden sa hon det i TV i alla fall:
"Mitt mål är att vinna OS-guld... Det är inte långt kvar nu."
Men mitt i alla tankegångar fram i tiden ser jag bakåt, en aning. Den 7 januari meddelade en vår tids största friidrottare att hon lägger av. Kajsa Bergqvist karriär är en av de mest fantastiska en svensk idrottare mäktat med, en av de främsta genom tiderna. Kajsa Bergqvists avsked kommer lämna ett tomrum, Emma Green får dock ta över som vår nästa höjdhoppardrottning. Kajsas beslut var en sak. Hanna Marklunds en annan. Sveriges främsta spelare i den defensiva delen bekräftade idag att hennes karriär är över - både i landslaget och i Sunnanå. Fotbollssverige går därmed miste om sin kanske bästa spelare? Lotta Schelin visserligen. Svensson och Ljungberg har gjort sitt. Men Hanna Marklund är BARA 30 år. Och hon är back! Det tror jag svider oerhört mycket för Thomas Dennerby. Marklund mottog priset som bästa försvarare 2005, 2006 och 2007. Det säger en del. Lägger av på topp, det gör hon allt. Tänka sig att Kajsa och Hanna lade ner sina karriärer samma dag. En nation som blöder. Tur vi har Charlotte Kalla.
OS i Vancouver, Kuitunen v Kalla. Tror ni någonsin finskan kommer glömma bilderna från Val di Fiemme? Jag tror knappast det.
Jacob Hård döpte faktiskt om Johann Mühlegg efter hans dopingsavslöjande. Johann Mügel. Det var vitsigt, tycker jag.
Vad ska man nu kalla Kalla då? (inte lika vitsigt, och såå uttjatat) Framgång, säger jag.
Håller du med?
