El finale

Bloggandet kom av sig rejält på grund av arbete i Norge. Nu sätter jag fart igen. Dock inte på deporte. Följ min nya blogg, detta är deportes sista.

WWW.GROGGBLOGGARNA.BLOGG.SE

Väl mött =)

/ Jimmy

En fabrik utan resurser



Daniel Arnefjord, Khari Stephenson, Sölvi Ottesen, Johan Wiland, Bobbie Friberg da Cruz, Peter Larsson, Martin Fribrock, Cesar Santin, Arthur Sorin, Mikael Lustig, Elm-bröderna, Marcus Sahlman, Dulee Johnson, Derek Boateng, Daniel Örlund...

Den gemensamma nämnaren?

Alla dessa spelare är på väg eller har lämnat sina Allsvenska klubbar.

Ersättarna domineras av importer från Sydamerika eller Afrika.

***

Är det den bista verkligheten vi lever i?

Jo, visst är det så. I IFK Norrköping sitter Andreas Haglund på bänken. Vem som spelar på topp? Jo, Russell Medsittkonstigaefternamn. Noll koll på boll, sägs det.

Jag har inte sett honom. Jag har om jag ska vara helt ärlig, fotbollsfanatiker som jag är, inte sett EN ENDA match i Allsvenskan den här säsongen. Live.

Jag föredrar att slippa se skiten, om jag ska vara helt allvarlig. Det är så otroligt dålig standard på svensk klubblagsfotboll att man ständigt går från matchen med besvikelse.

***

FC Norrköping - IFK Norrköping vore förstås roligt att se. Oddsen? Tja, i mina ögon ryker Snoka så det står härliga till.

***

Syndromet? Varför lämnar mer en en total startelva allsvenskan efter en halv säsong? Pengar? Möjligt.

Se på spelare som Dulee Johnson, en av mina personliga favoriter för övrigt. En spelare som vågar hålla i bollen, titta upp och fördela. En drömspelare för de framförspelande anfallarna. En mardröm för motståndarlaget.

Han kom givetvis inte till Allsvenskan för att han ville spela på Starke Arvids Arena. Nej, han kom för att visa upp sig för Europeiska / Utomstående scouter och klubbar. Han lyckades och är nära ett kontrakt med en klubb från den israeliska ligan.

***

Av Allsvenskans samtliga importer är det EN som lyckats nå hela vägen fram till de berömda scenernas land.

Afonso Alvés Martins Junior.

Det är stort.

Pengar? Tja, en del. För sina klubbar alltså.

Zlatan Ibrahimovic var MFF:s egen produkt när han lämnade Ajax. Det är den största affären en klubb gjort i Sverige genom tiderna. Kanske är det mer lönsamt att sälja ur egna led och satsa från egna led?

***


Jag unnar alla ungdomsproffs möjligheten att ge sig ut och bli berömda. Men inte bara det, utan att bli riktiga fotbollsspelare. Jag fördömer all satans fysträning och konditionsträning i Sverige. Spela fotboll, ge ungdomarna två fötter som kan hantera en fotboll.

Se på Sebastian Larsson som fostrats i Arsenals ungdomsakademi. Det är inte för intet som killen besitter två av Sveriges bäst bollbehandlade fötter.

Se på Christian Wilhelmsson..

Det finns fler som lyckats. Pär Zetterberg, Rasmus Lindgren, Henok Goitom etc..

Därför tror jag mer på Albin Ekdal än Andreas Landgren.

***

Under sommarsemestern läste jag ut boken "I skuggan av San Siro". Det tog en knapp dag, eller så. En fruktansvärt intressant bok där talangen Martin Bengtsson berättar historian där proffsdrömmen är livet.

Intressant var hur extremt dålig koll svenska tränare / sportchefer har på sina ungdomar. Stefan Lundin görs faktisk till åtlöje genom sina intelligensfriande kommentarer.

Boken var å sin sida inte särskilt uppmuntrande för undomsproffs då Martin i princip kollapsade av pressen.

Läsvärd till tusen.

 

***

Robin Söder till Ajax? Tja, varför inte. Men är det någon klubb jag skulle vilja tillhöra som talangfull svensk fotbollspelare så är det IFK Göteborg. Möjligen Hammarby.

Hammarby förresten. Hur kunde det gå så illa att IFK Norrköping INTE signerade ett kontrakt med Sylvias bolltrollare Maic Sema? Klubbarna är så kallade samarbetsklubbar men ändå hamnade grabben på Söderstadion.

Det säger förmodligen det mesta om hur IFK Norrköpings styrelse fungerar.

En fabrik utan resurser, helt enkelt. Precis som årets värdelösa Allsvenska.

***

Det är match ikväll. IFK Norrköping - IF Elfsborg. Idrottsparken, 19.00.

Om jag är på plats?

Aldrig i livet.

| Jimmy

Stekhett, men samtidigt svalt..



Sol & bad. Ingen semester. Stekhett på land. Något svalare i vattnet. I sportens värld händer inte något särskilt av värde. Den har liksom krymp ihop utan innebandy, Premier League, Fotbolls-EM och ett IFK Norrköping som vajjar på halv stång.

Sommaren handlar annars mestadels om Silly Season. Slaget som ska vinnas, eller försvaras för att under kommande säsong kunna slåss för sina målsättningar. Vissa lag lyckas, andra inte. Det är ganska intressant det där, att följa mediahausset och gotta sig i alla trevliga rykten som cirkulerar just kring sin klubb.

Eller, det var det.

Efter att ha varit skribent på Manchester United's svenska supportersida i över två år känns det ganska bistert att dag ut och dag in läsa de engelska nyheterna. Än värre är det ofta när de svenska ska översätta, eller återberätta en engelsk nyhet. Ack så fel det ofta blir.

Det kanske tydligaste exempelet är uttalandet om "Chelseas gamla gubbar", vilke i grund och botten inte alls stämde. Vilket även var, något som en mellanstadieelev kunnat forma till en artikel på ett mer trovärdigt sätt.

Eller varför inte ta exemplet om Dimitar Berbatovs övergång till United. Där Spurs rapporterat till FA att United agerat fel. Allt berodde egentligen på en usel journalist...

***

Silly Season, då?

Nja, knappast några goda karameller att suga på under de varma dagarna på stranden.

Nu pratar jag inte heller enbart om fotboll. Utan om idrotten rent allmänt.

Ishockey, innebandy osv..

***

24 Juli:

Finspång IBK

Officiella övergångar UT:
Jussi Heikkinen
Roman Pass
Daniel Larsson
Anders Engberg...



..och Jimmy Gustafsson till JIK från Järfälla.

Man lider med laget i sitt hjärta. Verkligen.

28 Juli

Finspång IBK

Officiella övergångar IN:
Adam Andersson
Anton Mörling
Urban Nilsson

Antal toasts:
++

***

Sommarens hetaste nyförvärv i mina egna ögon är inte någon av AIK:s storvärvningar. Inte heller någon av nykomlingarnas värvningar.. Nej, det är världens bästa innebandyklubb - Warberg - som värvat Anders Engberg till södrare trakter.

Vilken värvning.

Alltså. "Nutte" är 24 år. Jimmy G gjorde sin bästa säsong i Division 1 som 28-åring, om jag inte missminner mig. Han hade spelsinnet att leva på. Handledsskottet. Produktionen. Jag tror inte att Nutte kommer vara som bäst vid den åldern. Jag tror han har två år till, sedan kommer han hålla yppersta klass. Med sin snabbhet, som knappast kommer försämras på två år.. med sin enorma styrka, och så träning med världsspelare dag ut och dag in. Det kommer göra Nutte gott och spelsinnet, produktionen, skottet.. allt kommer att förbättras.

Det tål även att tilläggas att Anders Engberg inte bara är en bra sportslig investering. Hans sociala kompetens och ledaregenskaper är minst lika betydelsefulla. Vem kommer inte sakna Nutte i omklädningsrummet i Aluceum?

Om Linus Pettersson var "Säsongens Spelare" ifjol så var Nutte lagets MVP.

Om två år har Anders Engberg spelat landskamp/er för Sveriges Herrlag i innebandy.

Det tror jag. Vem sätter emot?

***

Jag tvivlar på att #34 gjort sitt i FIBK. Jag tror han kommer tillbaka i framtiden. Bättre än någonsin, och rundar av sin karriär för den klubb som för evigt kommer slå varmast för Anders.

Är det någon spelare jag önskar lycka till mer än någon annan när man lämnar sin moderklubb så är det DU.

Lycka till.

***

I övrigt?

Zzzz...

Jag hoppas innerligt att Finspång lyckas värva några av sina transfermål. Det behövs verkligen nu. Truppen innehåller nu knappt tre femmor exlusive spelare ur yngre led.

I fjol var FIBK endast nån poäng från att trilla ur division 1. Det kommer sannerligen bli en mycket, mycket tuff säsong.

Jag håller tummarna.

***

Hålltider:

1 aug - Göteborg

25 aug - ?

23 dec - Teneriffa

31/1 - Old Trafford

April - ?

***

Tummen Upp:
OS

Tummen ner:
Skadorna

***

Christian Olsson. Tack för showen du givit oss...

Guld i OS? Medaljer? Hur många svenska blir det..

Hm.. En fråga att fundera på..

I friidrotten tror jag på två medaljer. Nämligen i höjdhopp (h) och 100 m häck (d).

Stefan Holm - Guld

Sanna Kallur - Silver

***

Spåkulan trillar vidare i sommarvärmen.

Snart läggdags och kneg.

God kväll!

| Jimmy









EM All Star



Detta är min personliga EM All Star 11a.
Jag utgår från vinnaren Spanien med formationen som gav dem ett EM-guld: 4-2-3-1.

Iker Casillas - Snäppet vassare än Ed van der Sar och Gigi Buffon. Var skillnaden på spanskt fiasko och ett EM-guld. Dominant under straffläggningen mot Italien, lagkapten och inte ett enda misstag under turneringen. Mer än stabil! Detta är världens bästa målvakt!

Sergio Ramos - Krogskandal och utskälld av Aragonés. På planen har Sergio Ramos tystat alla. En modern och fenomenal ytterback. Ägde sin kant i samtliga matcher. Ett givet val!

Carles Puyol - Den bästa i sitt slag. Världens bästa mittback. Dominerade kraftigt under EM. Trogen sitt land och sitt Barcelona, ledare och profil. Tuff och hård, men alltid fair-play. En coachens dröm. Fansens dröm.

Pepe - Var det någon som inte hört talas om Real Madrids något formsvaga spelare inför turneringen så är det ingen som glömmer hans namn nu. Nicken i mål, jublet, den assisterande domarens eviga vinkande, ännu ett mål, godkänt och hjälte. Pepe var och är Portugals nya försvarsstjärna.

Yuriy Zhirkov - Totalt okänd inför turneringen. Zhirkov var inför turneringen vänstermittfältare men skolades av Guus Hiddink om till vänsterback. Det var det bästa alternativet Ryssland hade. Vilken tur. För som han har spelat. Dominerade i samtliga matcher - ända tills EM-mästarna blev för svåra.

Deco - Formsvag i Barcelona. Utkastad av Pep Guardiola. Inför turneringen ansåg experter och journalister i Portugal att laget inte skulle fungera om Deco var ur slag. Kritiken växte. Men som han tystade dem, varenda en. Med sina yttersidor och bländande spelsinne bjöd Deco upp till show, match efter match.

Xavi Hernandéz - I skuggan av sina mer offensiva kollegor. I skuggan av sin defensiva kollega Marcos Senna. Men ingen behärskade tvåvägsspelet så bra som Xavi. Passningsspelet är i absolut världsklass och utan Xavi hade aldrig Spanien vunnit EM. Var finalens stora man och dirigerade hem Spaniens första guld på en herrans massa år. Tack för underhållningen.

Wesley Sneijder - EM:s absoluta konung. Dansade bort motståndarnas möjligheter på det holländska mittfältet. Var underbar att skåda mot såväl Frankrike som Italien och var den enda som kom undan med godkänt eller mer mot Ryssland. Vem minns inte vändningen, skottet och rasslet i krysset? Dubbelfotade Sneijder visade varför han är en Galactico!

Andrei Arshavin - Blev Rysslands nya stjärna när Kershakov inte deltog. Tog chansen och fångade kärleken från en hel värld. Var fantastisk mot Sverige. Magisk mot Holland. Tyvärr bortplockad mot Spanien. Men ändå, vilken turnering från "Den lille Tsaren".

Lukas Podolski - En sensationell vänsterslägga. Snabb som ingen annan. Svårstoppad som ingen annan. Var den som levererade när varken Klose, Gomez, Kuranyi eller Neuville producerade. Och det när Podolski blivit omskolad till vänstermittfältare! Målen och gesten mot Polen, det minns vi med värme.

David Villa - Vad vore ett All Star-lag utan sin skyttekung. Villa var makalöst bra och gjorde det mesta rätt. Skickade Spanien till final, men fick själv inte äran att delta. Villa visade att han trots en omtummlande säsong i Valencia fortfarande är en av de riktigt, riktigt stora. Villa kommer vara het på transfermarknaden i sommar. Gracias!

Luis Aragonés - Guus Hiddink i all ära. Men ingen var mer kritiserad än Aragonés på förhand. Hur kunde den vise mannen från Fortaleza utelämna Raúl? Det ingen visste var att Aragonés var smartare än så. Sure, han hade kanske det bästa spelarmaterialet i hela turneringen. Men det har hans föregångare också haft - i över 40 år. Aragonés är spaniens kung - el rey. Med sin modiga coachning och tidiga byten revoultionerade han fotbollen. Han vågade vinna och han vann. På sitt vis. 70-åringen visade att gammal är äldst.

All Star 4-2-3-1:
Casillas
Ramos, Puyol, Pepe, Zhirkov
Deco, Xavi
Sneijder, Arshavin, Podolski
Villa

Aragonés

Bubblare:
Edwin van der Sar. Gigi Buffon. José Bosingwa. Phillip Lahm. Dario Srna. Olof Mellberg. Per Mertesacker. Luka Modric. Cesc Fabregas. Marcos Senna. Michael Ballack. Bastian Schweinsteiger. Cristiano Ronaldo. Hamit Altintop. Fernando Torres. Zlatan Ibrahimovic. Nihat Kahveci. Roman Pavlyochenko. Faith Terem. Guus Hiddink. Denis Kolodin. Slaven Bilic.

| Jimmy

I minnenas land



Första gången jag såg Fredrik Ljungberg var 1998. Drömmatchen mot England var en stycke svensk fotbollshistoria. Det var dagen då Fredrik Ljungberg på allvar blev en av de största. Dagen då Fredrik Ljungberg snart skulle visa sig vara alldeles för bra för Allsvenskan. Dagen då Arsené Wenger hittade ett guldkorn.

Första gången jag såg Ljungberg spela live var på Idrottsparken när IFK Norrköping mötte Halmstad BK. Det var en fantastisk match och slutade till sist 6-3 till halläningarna. Mats Lillienberg gjorde tre mål, men det fanns en ännu större stjärna på planen. Ljungberg hade nämligen legat bakom samtliga sex mål.

Minnena av Ljungberg är många. Dock har jag aldrig haft honom som en personlig favorit eller tidigare ansett att hans storhet varit betydande rent historiskt. Det är först när man tänker efter vad nummer nio verkligen åstadkommit man inser att mannen av glas faktiskt tillhör en av de främsta spelarna landet någonsin producerat.

Vem har egenligen gått från en allsvensk klubb rakt in i startelvan i en toppklubb i världens bästa liga, 21 år gammal?
Det torde vara unikt. Jag finner inget annat exempel.

Det du Zlatan, Henke och Elmander...

Vem glömmer egentligen målet på England? Vem minns inte ruschen mot Chelsea, duellen mot Terry och avslutet i krysset? Vem minns inte ilskan i Holland/Belgien och den bortgivna tröjan? Vem minns inte den röda tuppkammen? Vem minns inte Calvin Klein? Vem minns inte bråket med Mellberg? Vem minns inte glädjevrålet mot Paraguay när en hel nation avgudade den där rakade skallen? Vem minns inte kaptensbindeln på Sveriges yttermittfältare? Vem minns inte ribba in straffen mot Holland?

Vem minns inte Fredrik Ljungberg - om 50 år? Kanske 100 år?

Jag har aldrig ansett att Fredrik Ljungberg varit en fantastisk fotbollspelare. Däremot en fascinerande sådan. Under tiden i Premier League favoritiserade jag alltid David Beckham i frågan vem som var ligans bästa yttermittfältare. Jag hatade ju The Gunners. Dem har ändå alltid älskat sin Freddie.

På Bergkamps tid. På Pires tid. På Henrys tid. På Cesc tid.

Ständigt kärleken Freddie och fansen emellan.

Under ett par år i Premier League, på Ljungbergs storhetstid.. när han rundande Terry var han sannerligen en av de bästa spelarna i världen. Utan tvekan.

Ljungberg är en fascinerande spelare.

Det sägs att George Best har sagt följande om David Beckham:
"Han kan inte skjuta med vänstran, han kan inte nicka, han kan inte tackla och han gör inte många mål. Men annars är han helt all right."

Det skulle likväl kunna handla om Ljungberg. För inte fan har karln nån gång lirat upp en back på läktaren?

Gång efter gång har han dock gett allt, kämpat till sista sekunden, tills sista svettdroppen runnit av pannan, tills domaren blåst sin sista signal, tills Sverige tagit sin viktiga poäng, tills allting bara är över. Först då har Ljungberg - Lagkaptenen - gjort sitt därute.

Därför är han en av vår tids största.

Därför var han, tillsammans med Mellberg, hetast i EM 2008.

Likheterna med Beckham är egentligen väldigt många. Förutom touchen med högerfoten. Jag kommer än insistera på att Ljungberg aldrig nått upp till Beckhams kvalitéer. Men en spelare som hägrat på såväl Arsenals som Sveriges mittfällt i ungefär 10 år förtjänar givetvis en plats bland de största.

Kanske den mellan Kurt Hamrin och Lennart "Nacka" Skoglund.

Igår - 27 juni 2008 - meddelade Freddie att landslagskarriären är över. Det är inte utan att man får en känsla av tomhet.

Tack för allt Fredrik Ljungberg. Sveriges lagkapten och trotjänare - i med och motgång.

Du finns inte med i VM i Sydafrika. Men i minnenas land kommer du alltid bestå.

| Jimmy

En smutsig affär



En av tidernas mest historiska transferaffärer är nära att gå i lås. Det här är min historia om Cristiano Ronaldos svek mot den klubb som älskar honom, kombinerat med ”What The Papers Say."

En sensommardag 2003 sitter jag framför TV:n i vardagsrummet och tar del av reprismatchen mellan Sporting och Manchester United. Jag förbluffades omgående av United’s senaste nyförvärv. En supertalang sänkte United den där dagen i Portugal. Namnet? Cristiano Ronaldo, förstås.

En vårdag 2008 sitter jag på South Stand. 75932 åskådare har fyllt upp Old Trafford den här dagen. Ronaldo är på lysande spelhumör och spelar fram till tre mål och noteras samtidigt själv för ett. Detta efter att han klackat in Ryan Giggs hörna i mål.

I Manchester Evening News (MEN) gick att läsa efter matchen om Ronaldos fantastiska ”back-heel”. I samma tidning löd även rubriker med orden ”Samba Kings” och ”Braziliant”. Det var då. Dagen då Cristiano Ronaldo dos Santos Aveiro verkligen blev en förälskelse. Han var så mycket mer än en fotbollsspelare. Snarare en artist. En sann entertainer.

Vad jag inte visste när jag traskade ut genom The Münich Tunnel och mottog ett skyfall av regn var att Ronaldo redan två månader tidigare träffat delar ur Real Madrids ledarstab. Valter di Salvo och Cristiano Ronaldo blev av brittisk media fångade på bild – tillsammans – i Rom.

Spekulationer om en övergång till Real Madrid har varit verkliga under en lång tid. Vem glömmer egentligen upphaussat efter VM 2006? Dessa tog fart på nytt, mitt under säsongen. Ronaldo dementerade situationen bestämt och påstod sig vara i den klubb som gjorde honom lyckligast. Real Madrid gav emellertid inte upp kampen om 2008 års bästa fotbollsspelare och startade enligt United förhandlingar med en kontrakterad spelare. FIFA avslog dock United’s anklagelser och påstod att Francos gamla klubb inte handlat felaktigt.

När EM väl skulle starta kunde United och Ronaldo ståta med ett fantastiskt facit efter en gyllene säsong. Laget hade vunnit Community Shield, Premier League och Champions League. Den åtråvärda dubbeln var därmed bärgad. Ronaldo hade i sin tur vräkt in hela 42 mål(!) vilket innebar att han passerat George Best’s rekord som den mittfältare som gjort flest mål under en säsong. Målskörden innebar också att Ronaldo vann skytteligan i såväl Champions League som Premier League. I och med detta förväntas han nu få guldskon. Ronaldo vann även den totala poängligan i Premier League, där dennes framspelningar spelat en viss roll. Därefter blev han utsedd till säsongens spelare i ligan av såväl FA som spelarna själva. Han blev, föga överraskande, utsedd till lagets främsta spelare i en inofficiell omröstning. Där utsågs även hans frisparksmål mot Portsmouth vara säsongens vackraste mål. Utöver detta väntas Ronaldo även mottaga såväl Ballon d’Or som FIFA:s pris för Europas bästa fotbollsspelare 2008.

Det är då, precis innan EM som spekulationerna åter tar fart. Mötena med Valter di Salvo avslöjas och enligt tidningen Marca ska Ronaldo ha sagt att han inget hellre vill än att spela för Real Madrid. Dessa säger sig i sin tur vara beredda att betala en miljard kronor för portugisen. United avböjer genast och kontrar med att erbjuda Ronaldo motsvarande 1,8 miljoner i veckan. Det biter inte på Real som säger sig vara villiga att dubblera lönen.

Under EM ska Ronaldo, enligt honom själv, inte ge några ytterligare kommentarer om sin framtid. Vid den här tidpunkten har han dock påstått att han väldigt gärna spelar för Madrid om de är villiga att betala United’s högt satta prislapp. Men i en intervju under EM-turneringen ger Ronaldo ett dolt budskap, eller vad som också kan tolkas som ett skämt. Ronaldo, iklädd Portugals vita bortaställ, menar på ”att han gillar att spela i vita kläder”. Sammankopplingen med Real är givetvis tydlig.

När slutspelet inleds och Portugal åker ut ur turneringen skriver media att Real Madrids sportchef Predag Mijatovic ska resa till Manchester för att förhandla. Samtidigt vräker den spanska ligamästarens tränare – Bernd Schuster - ur sig att man är villiga ”att betala så mycket som krävs för att få Ronaldo”. I samma veva uttrycker Portugals föbundskapten tillika Chelseas kommande manager Luiz Felipe Scolari sin önskan att Ronaldo ska lämna Manchester för Madrid. På Uniteds officiella hemsida går att läsa följande som huvudnyhet: ”Ronaldo - not for sale”.

Det är ändå här någonstans min kärlek till Ronaldo sakta men säkert byts ut till hat.

I ett TV-inslag häromdagen sade den legendariska målvakten Peter Schmeichel något i stil med att ”man vill inte göra sig osams med Sir Alex, för ingen vill någonsin lämna Manchester United.” Så föds legender!

Själv skulle jag gärna se Ronaldo lämna United. Han har ingen framtid där. Prissumman ska givetvis inte understiga miljarden. Då kan en lämplig ersättare värvas. Varför inte Franck Ribéry eller en pånyttfödd Ronaldinho? Jag skulle gärna se att Ronaldo aldrig återvände till Old Trafford, att hans skåp i Old Trafford Museum plockas ner och att Pete Boyle slopade ramsan ”Viva Ronaldo” på Bishop Blaize. Istället borde han ersätta den med ”Diva Ronaldo”…

MEN skrev nyligen att det tog United 40 år att hitta en ny George Best. Det kan mycket väl dröja lika lång tid igen. För spelare och artister som Georgie och Ronnie föds inte var och varannan dag.

Jag vill ändå påpeka att media allt som oftast kryddar sina historier och att det som sagts och skrivits inte alltid behöver ha varit ett dugg sant. Det skulle inte vara mig emot om Ronaldo dementerade alla uppgifter om en flytt till Real, steg in på Old Trafford och tystade fotbollsvärlden en än gång för att sedan kyssa det klubbemblem som sitter till vänster, nära hjärtat. Nämligen Manchester United’s.

Eric Cantona ser dock ljust på framtiden och ska enligt media ha sagt:
”Manchester United is biggest with or without Ronaldo. Legends wear number seven, you’re not one of them.”

Om Ronaldo nu skulle lämna United vore jag den första att minnas honom som kung och hjälte på Stretford End, men ändå den siste att önska honom lycka till i Francos gamla klubb.

Den här affären är alldeles för smutsig för det.

(Krönika publicerad på  www.muss.se)

| Jimmy

En tid att minnas



De senaste veckorna har varit genomgående omtumlande. Först två heliditiotiska veckor i skolan där sömnbristen stod på menyn. Allt skulle vara färdigt, allt skulle genomföras, ända inpå småtimmarna. Därefter bar det iväg till Spanien. En fantastisk resa. Sedan hemkomst. Ett par vilodagar? Nej, då bar det av att jobba. Sedan kom det som kom att bli ett minne för resten av mitt liv. Studentveckan. Nudå? Andas. Två dagar ledigt, därefter började man jobba igen. Och så ska det nu fortsätta resten av sommaren, förhoppningsvis.

Mitt i allt har innebandysäsongen dragit igång.. höhö. Fotbollsäsongen trappades ned rejält. Debut i A-laget imorgon, dock. Samtidigt i denna hysteriska period drog EM igång.  Tänkte ranka några av mina höjdpunkter hittills.

1. Holland
VM:s absolut bästa lag. Van Persie, van Nistelrooy, Robben, Kuyt, Engelaar, van der Sar och så den främste av de alla - Wesley Sneijder. Underbart att skåda.

2. Tjeckien - Turkiet
Zappade mellan Portugal - Schweiz och denna underbara drabbning. Vilket slutskede. Och nu kanske alla förstår att Petr Cech inte är den stormålvakt han en gång var. Det var inte första gången han agerade osäkert den här säsongen. Nihat? Fenomenal.

3. Cristiano Ronaldo
Endast Wesley Sneijder har varit hetare. Men notera att Portugal inte gjorde något mål utan Ronnie igår. Med honom har Portugal gjort fem och Ronaldo har legat bakom samtliga. Statistiken? Två andrahandsassist, två assist och ett mål.

4. Lagerbäck
Strategen Lagerbäck fick Rehhagel att se ut som en liten grabb. Daniel Andersson av alla. Och så bra han har varit. Mot Spanien var han tamefan bäst på plan. Otroligt nog. Däremot var det synd att Rosenberg byttes in medan Larssons dröjde. Nåja, Lagerbäcks taktik tar oss vidare.

5. Italien
Underbart att VM-mästarna är nära på att halka ur turneringen redan nu.

Det är något speciellt med EM och VM. Då befolkningen på något sätt samlas på samma ställe. Då allting liksom stannar. På onsdag smäller det på allvar. Huhu.

Själv hade jag mina tankar kring startelvan för ett par månader sedan. Skador på Linderoth och Edman samt Henkes återkomst rörde till det en del.

Min startelva mot Grekland den 10 juni 2008: (Ur bloggen 14/2 08).

Målvakt: Rami Shaaban. Just nu given då Isaksson inte spelar A-lagsfotboll. Stabil målvakt och bra med fötterna.
Högerback: Sebastian Larsson. Spelade ytterback i Arsenal, har gjort det i Birmingham i år. Grym arbetskapacitet.
Mittback: Olof Mellberg. Given i backlinjen. Solid spelare som är duktig i luften.
Mittback: Petter Hansson. Litet svaghetstecken. Höll inte i Tyskland. En duktig spelare när han spelar som bäst.
Vänsterback: Erik Edman. Vänsterfotad modern ytterback. Räcker gott och väl.
Defensiv mittfältare: Tobias Linderoth. Given. Enormt viktig!
Högermittfältare: Johan Elmander. Grym löpkapacitet. Vore dumt att inte nyttja det mer. Här får han löpa i evighet.
Vänstermittfältare: Fredrik Ljungberg. Lagkapten och just nu i väldig form. Enormt duktig när han är skadefri.
Offensiv mittfältare: Kim Källström. Kongo-Kim är Sveriges vassaste vapen. Bra skott, bra driv, härlig moral.
Anfallare: Zlatan Ibrahimovic. En roll strax framför Kim. Mållös sedan 2005. Måste lossna i EM. Världsklass i Inter.
Anfallare: Marcus Allbäck. Syttekung i EM-kvalet. Sveriges mest trogna målskytt bör starta i EM. Matchvinnare.

Ett par ändringar inför Rysslands-matchen bör givetvis göras :)

Isaksson
Stoor, Mellberg, Hansson, Larsson
Andersson
Elmander, Källström, Ljungberg
Ibra, Henke

Isaksson var instabil mot Grekland, men växte enormt mot Spanien.
Stoor var lysande mot Spanien. Nilsson är i mina ögon inte tillräckligt bra. Larsson hanterar vänsterkanten bra.
Sidled, jodå. Han är i god form. En frisk Linderoth ersätter givetvis.
Kongo är i mina ögon vassare än Svensson. En matchvinnare.
Anfallsduon behöver knappast presenteras.

GO GULA OCH BLÅ!

| Jimmy

Spanien, Costa del Sol, Benalmadena Pueblo 2008



WHAT HAPPENS IN SPAIN, STAYS IN SPAIN?

image19

Svahn, Sanne, Sofie, Kim, Dane, Lenny, Jag
Gurra, Robbin, Mange

***

Vilken underbar resa. Helt osannolikt kul.

Ta mig tillbaka! :]

| Jimmy

Nu bär det av...



Flyget är bokat.
Boendet är bokat.
Bilarna står redo för avgång.
Resväskorna är packade.

Imorgon reser Kungsgårds innebandylag till sydligare breddgrader.

På kvällen sker avresa från Arlanda till Barcelona.

Qué paso? "Man borde inte sova när natten faller på.."

Tja, det är i alla fall så Lenny har skrivit i "reseguiden" ;)

***

På morgonen tar vi flyget till Málaga. Landar i Andalusien med stekande sol.

Därefter incheck på La Fonda i Benalmadena Pueblo.

Innebandysnack på kvällen. Därefter utgång?

***

Reser till Fuengirola. Svenska skolan.

Senare innebandymatch:
Kungsgård - Inter de Málaga.

***

Chill. Slapp. Sol. Stek.

***

Fredag kväll: En casa!

Laget:

Jimmy Andersson
Sofie Andersson
Fredrik Danebrand
Sanne Darago
Gustav Engberg
Robbin Eriksson
Kim Karlsson
Henrik "Lenny" Lennermark
Johan Magnusson
Johan Svahn

Hasta la vista cuando llegamos en casa.

| Jimmy

Glädjeyra



GULD GULD GULD!!!!!

RYAN GIGGS 758  - LEGEND

:)

***

Puh, en skolvecka kvar...

Fredag - Sthlm...

Måndag - Barcelona

Tisdag - Costa del Sol

***

Spela innebandy i Spanien, inte helt fel!

Ciao!

Sir Alex skulle göra Barcelona oslagbart



Jag säger inte att Frank Rijkaard är en undermålig tränare. Jag påstår heller inte att han kört FC Barcelona i botten. Han har ett par stjärnor som inte levererar, blir ständigt påhoppad av den spanska pressen och svarar arrogant genom att ge dem ett finger. Inte bokstavligt, men ändå.

Rijkaard har tappat fotfästet och kontrollen på det som en gång var en levande maskin. Det lag som malde ner motståndare efter motståndare och skrämde en hel kontintent. Där fanns en lysande stjärna i form av Ronaldinho. Denne, som i sina bästa stunder, förnedrade John Terry på Stamford Bridge inför ögonen på en fotbollsvärld, inklusive Mr Money - Roman Abramovitj.

Det Barcelona som charmade sina motståndare. Den Ronaldinho som applåderas av slipsgubbarna på Santiago Bernabeu. Det Barcelona som vann Champions League våren 2006 då Henrik Larsson spelade en avgörande roll.

Det Barcelona existerar inte.

***

Igår satt jag och njöt framför TV:n. Jag hade inget hellre än varit på plats under tifot på Stretford End, sjungit "Viva Ronaldo" och skrikit av glädje när Paul Scholes tackade för kaffet och sköt en projektil som egentligen är ojämförbar. Victor Valdés var givetvis maktlös.

Hela Barcelona var maktlösa. Både igår och på Camp Nou.

På Manchester United's officiella svenska hemsida är TV6:s studio stämplad som pajasartad. Glenn Hysén stirrar blint på Liverpools framgångar, vilka i och för sig tar slut ikväll. Bosse Pettersson stöder Chelsea och Barcelona. Och Thomas Nordahl givetvis Milan. Att slänga in Stuart Baxter var väl enbart för att Sir Alex är Baxters idol. Den enda som uppträder någolunda proffessionellt utöver lekmannen Runheim är Johan Mjällby. Rakt på sak. Objektiva åsikter. Ökad lön? Tja, jag vet inte. Men hur som helst är de övrigas analyser helt utom kunskap.

Barcelona var inte värda ett avancemang. Barcelona var inte bättre än United. Barcelona skapade inte mer än United. Det ENDA Barcelona gjorde bättre än United var att hålla i bollen. Anledningen är enkel. Sir Alex valde att spela ett lågt försvarsspel på Camp Nou för att få med sig ett oavgjort resultat. På Old Trafford gjort United tidigt 1-0, efter en enorm press som följde, och därefter försvarade sig väl. Utan Vidic. Utan Rooney. Utan Neville.

United spelade 1-0 mot Barcelona utan två av lagets ordinarie försvarare. Och utan lagets viktigaste offensiva spelare. Nej, Ronaldo är inte viktigast. För utan Wonder Wayne hade Ronaldo inte gjort 38 mål i år. Det är Rooney som får United att blixtra och att spela en så pass dynamisk fotboll som man faktiskt gör. Däremot är Ronaldo än bättre individuell spelare, men det är en annan sak.

***

Det är just dynamiken i spelet som Frank Rijkaard har misskött sitt arbete. Han har en anfallskvot som skulle kunna fylla tre La Liga lag. Han har Deco och Xavi som ska vara två av ligans bästa centrala mittfältare.

Rijkaard fick ut noll av dem alla, förutom Leo Messi.

Jag är ännu fundersam på varför Rijkaard valde att spela med Deco och Eto'o. Två extremt formsvaga spelare som uträttat NADA. En vass Iniesta på Decos plats. En talangfull Bojan till vänster i anfallet och en stark Henry istället för Eto'o central. Det hade varit något. Självfallet saknar Barcelona Ronaldinho mer än man tror. Men denne är skadad och inte ens med i resonemanget.

I United finns, i vanlig ordning, Rooney, Tévez och Ronaldo med som offensiva spelare. Dessa kombinerar löpningar, byter platser, låter Rooney hämta boll, varierar, byter kant med varandra, varvar av centralt, jobbar i defensiven, gör mål, passar fram till mål, skapar ytor för varandra. Det är en dynamik i spelet som Sir Alex skapat. Och den gör United fruktansvärt bra.

Visst har United världens bästa försvar, men Barca gjorde det enkelt för United igår.

Eto'o vilade centralt, hade han en stol med sig ut? Visst, han hämtade ett par bollar på kanterna, men missade varenda passning. Iniesta kom inte till sin rätt på vänsterkanten, där han var fast hela tiden. Och så Leo Messi. Denne löpte på sin högerkant, spelade inte av Evra en enda gång - men passade på när denne var i offensiven.

Messi hade ETT skott på mål. Visst var han bra. Men han skapade ingenting. Det fanns ingen att spela och det är omöjligt att dribbla sig igenom United's försvar. Försvaret var helt makalöst igår.

***

Jag tror att Sir Alex skulle kunna skapa den rörelse som Barca idag saknar. Det skulle göra dem gott.

Istället reser United nu till Moskva. Vilket dem efter två matcher helt klart är värda. Frågan om Barcelona verkligen har världens bästa offensiv kan helt klart ifrågasättas. Inte ett enda mål på två matcher mot United. Och detta trots att Edwin van der Sar inte varit på topp i någon av matcherna.

COME ON THE RED'S - LET'S BRING THE TROPHY HOME

| Jimmy

Hala Kungsgård



Fredag 14.15, Jönsbergska.

Ständigt på plats, innebandy i världsklass ;)

Det bjuds på tunnlar, propagandaspel och skön stämning. Samtidigt står CD-spelaren på högst nivå och dunkar musik med sambastuk.

I samband med det står Oscar och dansar, likt en målskytt signerad Papa Bouba Diop. Detta efter ett patenterar handledsskott ;)

***
Det blev inget DM.-guld för Kungsgårds innebandylag, inte heller något avancemang i SM.

Men om en månad ger vi oss ut på jakt  efter nya utmaningar.

Då styrrs skutan mot Spanien och Costa del Sol.

Två matcher ska vi förmodligen spela, mot Svenska Skolan samt en ett gäng spanjorer.

Blir med all sannolikhet en av höjdpunkterna när man sammanfattar sin skolgång på Kungsgård.

***
Resan är betald. Henrik Lennermark har sms:at:
"Packa väskorna.."

Det känns på sitt vis riktigt, riktigt kul.

***
Tänkte i samma veva lista ett par spontana kommentarer från målvakten Joakim Ferm:
"Nae, nu får det var a slut på förnedringen"
- straffläggningen var över, dags att gå hem

"Oj, nu kommer Jonas med sin farliga bössa!"
- mitt under spelets gång

"Offer!"

The one and only.

***
Vi kanske inte är bäst, men vi har absolut roligast!

***

Den 10e maj är det match mot Åby Oilers A. Jag kommer tillsammans med Gurra, Mange och Kim (från Kungsgård) representera Lenny All-stars!

Match, grillning och utgång.

Är det inte så en genomtänkt kick-off ska se ut? Jo, i mitt tycke.

***
På fredag väntar lunch med sportchefen Larseric Ramlöv.

Just nu är man kontraktslös. 12 dagar innan försäongen inleds.

Vilka är då på på plats?
Jag? #27? Övriga spelare? Nyförvärv?

Det har varit väldigt snålt med officiella nyförvärv hittills.

***

Gissade på X igår i CL. Var väl ingen större skräll på förhand, även om det blev ett snopet slut.

Ikväll kör United över Barcelona. Vinst 2-1. Rooney avgör.

| Jimmy

Därför är han bäst i världen


I mitten av 60-talet huserade en talangfull och teknisk spelare på Manchester United's mittfält. George Best är än idag ihågkommen som en av de främsta spelarna genom tiderna. Vissa påstår till och med att Best är nummer ett, alla kategorier. Efter George Best avsked från Manchester United och den stora fotbollsscenen har en rad stora spelare efterträtt tröja nummer sju. Eric Cantona och David Beckham är två exempel.

Den senaste i raden är en talangfull och teknisk mittfältare vid namn Cristiano Ronaldo. Likheterna med Best är slående men endast framtiden kan utvisa om den unge portugisen kommer att passera George Bests kultstatus på Old Trafford. Jag anser i varje fall att Ronaldo är världens bästa spelare för tillfället.

 

image18

 

Faktum är att Ronaldo redan passerat George Best i historieböckerna. Best var så sent som för en månad sedan den mittfältare som gjort flest mål i United under en säsong. Den 19e mars gjorde Ronaldo både sitt 32a och 33e mål för säsongen. Därmed kan Ronaldo ståta med statistiken att ingen mittfältare gjort fler mål än honom under en säsong, inte ens legenden George Best. Sammanlagt har "Magikern från Madeira" nu mäktat med hela 38 mål, endast åtta fullträffar från Denis Law's totala klubbrekord. I mina ögon råder det inget tvivel om att Ronaldo är världens bästa fotbollsspelare. Ingen kan jämföra sig med honom! Ifjol ansågs Káka vara världens bästa spelare, denne kan knappast mäta sig med Ronaldos målfarlighet, inte heller Leo Messi, Didier Drogba eller Fernando Torres. Zlatan Ibrahimovic´ och Ronaldinho är inte heller i närheten. Ifjol prisades Ronaldo med 14 individuella priser. Han saknar dock de två mest ärorika. När säsongen är över kommer Ronaldo med all sannolikhet prisas med Guldskon, som ett bevis på att han är Europas bästa målgörare säsongen 2007/2008, och strax därefter med guldbollen som årets spelare i Europeisk fotboll.

Men Cristiano Ronaldo är långt ifrån att "bara" vara en målskytt. Precis som George Best är han en tekniker, men en än mer välutvecklad sådan. Han är enormt svår att ta bollen ifrån och har en extrem fysik, även om han i hopp om att få domslut med sig lägger sig lite väl ofta. Ronaldo är 184 cm lång och väger närmare 85 kg, trots det är han fruktansvärt snabb och explosiv. Med sin storlek är han också märkbart målfarlig i luftrummet och gör årligen flertalet mål med pannan. Därtill har han ett fantastiskt skott, med såväl vänster som höger fot. Han skjuter bra från distans, men även från nära håll. Dessutom har han utvecklat sin kompetens på fasta situationer och får idag anses som en av världens bästa frisparksskyttar. Han har ett otroligt märligt tillslag vilket får bollen att ändra riktning och helt ställa motståndarmålvakterna. Dessutom är han en skicklig passningsspelare. När han inte själv gör mål ligger han ofta bakom medspelarnas. Med andra ord, Cristiano Ronaldo är fullständigt komplett som fotbollsspelare. Han är ett fysiskt fenomen och det är inte för intet som han fått smeknamnet "Magikern från Madeira".

Cristiano Ronaldo föddes på den portugisiska ön Madeira 1985. I början av året fyllde han 23 år. Trots sin ringa ålder och relativt korta sejour i United är han fansens favorit. Bland motståndarna är han dock hatad mer än någon annan. Vid VM-turneringen i Tyskland 2006 blev Ronaldo syndabock för Englands misslyckande. Den engelska pressen var hänsynslös och kritiserade portugisen för sitt agerande när Wayne Rooney blev utvisad. Det befängda påståendet lever kvar än idag och vart än Manchester United spelar inom de engelska gränserna buas Ronaldo ut, så fort han får bollen. Allra värst var det vid säsongsstarten hösten 2006 och många spekulerade i att Ronaldo aldrig någonsin skulle återvända till United. Spekulationerna var felaktiga och istället fick Ronaldo chansen att visa upp sin starka mentalitet. Redan som barn fick Ronaldo känna på livets hårda sidor. Han växte upp under svåra förhållanden men kärleken till fotbollen gav såväl honom som sin familj ett värdigt liv. Men mitt under sin karriär i United avled Ronaldos pappa. I samma veva skapades en påfrestande konflikt mellan Ronaldo och lagets dåvarande skyttekung Ruud van Nistelrooy. Den sistnämnde fick därav sparken från klubben. Det är i mångt och mycket det starka psyket som fått Ronaldo att bli den spelare han är idag. Glåpord, burop och bryska kapningar. Ronaldo har överlevt allt samtidigt som han svarat med ett leende, en tunnel eller en klackspark. Så sent som i helgens möte med Arsenal visade han prov på detta. United tilldömdes straff men Ronaldo tvingades slå om straffen två gånger på grund av att en spelare sprungit in i straffområdet för tidigt. Ronaldo visade ingen som helst nervositet och slog iskallt båda straffarna i mål. Idag kan inte ens motståndarna blunda för hans storhet.

Kritikerna hävdar att Ronaldo filmar påtagliga gånger under matcherna och att han endast gör mål mot så kallat sämre motstånd. Det stämmer inte. Skådespelet kring straffområdet har minskat rejält i takt med att Ronaldo mognat som spelare, vilket tyvärr motståndarna och domarna ännu inte uppfattat. De som påstår att Ronaldo inte presterar mot bra motstånd bör ta sig en rejäl tankeställare. Ronaldo har gjort mål i båda mötena mot ligatrean Arsenal den här säsongen, avgjorde stormatchen mot Liverpool, inledde målskyttet mot Roma i Champions League, skickade Lyon ut ur turneringen genom matchens enda mål samt att han nätat i båda mötena med sin före detta klubb Sporting. När Ronaldo gjorde mål i Lissabon vägrade han att jubla och när han i slutminuten byttes ut möttes han av stående ovationer. Det är sådant som gör stora spelare större och sådant som får motståndarna att önska att Cristiano Ronaldo bar deras klubbfärger.

40 år efter George Best storhetstid har Manchester United fortfarande klätt sin bästa spelare i tröja nummer sju. Men på planen är Ronaldo nummer ett.




Muntlig argumentation i Svenska C vt 2008.
Bilden är fotad på Old Trafford 080329.

| Jimmy


Simpelt att vara klasspelare i Allsvenskan



Skolan är tortyr. Endast veckor kvar..

Därav har bloggen uppdaterats mindre rikligt under den närmaste tiden.

Hade annars funnits en hel del att skriva om. Redo för en lista?

***

  • Foppas dominans i NHL
  • SM-finalen i Ishockey, eller är det ens någon som bryr sig?
  • Fotbollsallsvenskan
  • IFK Norrköpings skandalösa inledning, funderar att såga Peking totalt i NT eller möjligtvis på bloggen
  • Helsingborg vinner allsvenskan
  • Manchester United's dominans i såväl ligan som i CL
  • Romarios avsked
  • Cristiano Ronaldo
  • Silly Season
  • Högskola, Jobb och utlandsresor
  • Emile Heskey
  • Urban Nilsson
Den senare imponerades jag av under gårdagens intervju på 24NT. Enligt tidningen var det 10 år sedan han coachade FVIB. Nu är han tillbaks. Förmodligen ett starkt nyförvärv. Hittills det enda starka..?

Urban Nilsson, Rågher Godin, Tom Iversjö, Willy Wiklander? och Jimmy Gustafsson?

Jo, tränarstaben ser nästan lika stark ut som när jag skrev på mitt kontrakt.

Då:
Anwar Samuelsson, Rågher Godin, Tom Iversjö, Thomas Karlsson, Christer Norwald och Mats Olsson.

***

Hylla Sören Cratz.

***

Möjligtvis saknar IFK en man som Micke Andersson vid rodret?

IFK:s nyförvärv:
Armando Ibrakovic, b, ++
Gunnar Thor Gunnarsson, b, +
Feliciano Magro, m, ++
Marcin Burkhardt, m, +++
Imad Khalili, m/a, ++
Kevin Amuneke, a, +++

Amuneke och Burkhardt anses som klasspelare.
Det måste vara enkelt att vara en klasspelare i Allsvenskan när man är totalt osynlig i jämförelse med Thomas Olsson och Jonas Wallerstedt.

***

I helgen gjorde Martin Åslund debut för Assyriska. Huhu.

***

Vet Mats Jingblad vem Rajalakso är?

***

Anders Svensson, Cesar Santin och Niclas Alexandersson är klasspelare.

***
Mitt tips:
Säsongens målvakt: Kim Christensen, IFK Göteborg
Säsongens back: Peter Larsson, Halmstad BK
Säsongens mittfältare: Adam Johansson, IFK Göteborg
Säsongens anfallare: Henrik Larsson, Helsingborgs IF

Helsingborg
-----------------
IFK Göteborg
IF Elfsborg

***

Göteborgs AIS
IFK Norrköping
-------------------
GIF Sundsvall
Ljungskile

***

Träningsledig? Glöm det.

Måndag: Gym
Tisdag: Fotboll
Onsdag: Innebandy
Torsdag: Fotboll
Fredag: Innebandy
Lördag: Gym
Söndag: Match

***

Ikväll: Gräsplan? Fullplan? Monnes IP?

| Jimmy

Levererar direkt - målskytt i debuten



I helgen gjorde man comeback på fotbollsplanen efter närmare två års uppehåll, i division 6-laget Norrköpings FF.
Motståndet stod Klockaretorpets B-lag för, vars A-lag hör hemma i div. 4 och senare under dagen spelade jämnt (i alla fall resultatmässigt) mot Sylvia.

Bollis, 11.00. Kick off.

Jag inledde på bänken för att sedan byta av lagets skyttekung Kricka Perfors efter en 25 minuter. Med nummer elva på ryggen klev man in på planen, debut för NFF och comeback rent fotbollsmässigt.

Det tog bara ett par minuter innan man själv, som förr i tiden, placerade in bollen fri mot målvakten. I'm back.
Lurade först backen för att ta bollen efter uppstuds, utmanade en mot en och tråcklade mig förbi. Placerade bollen mellan benen på målvakten och 3-1 var ett faktum. Leverar direkt ;)

Var sedan ytterst nära att dunka in en halvvolley från distans efter en smart passning från motorn Alvarado.

***

I andra halvlek bröt man bollen på mittplan, spelade Mardsjö som i sin tur friställde Axelsson. Själv befann jag mig strax bakom och lyckades peta in returen på friläget med en vänster bredsida från en 15 meter. Betalar av övergångssuman i debuten ;)

5-5 blev slutresultat efter att vi tappat ledningen med 5-2 den sista kvarten...
Tappade i och för sig hela matchen när Daniel Alvarado byttes ut efter 45'.

Otroligt nära att jag nätade i slutsekunderna, men bollen smekte stolpens utsida...

Nåja, tillbaks i alla fall.

***

image17

***

Comeback på innebandyplanen blev det idag. Spelade back tillsammans med ett potentiellt nyförvärv från Norge. I mina ögon imponerade Lars-Erik Torp mest, även om träningens gigant var Jussi Heikkinen. Den sistnämnde gjorde för övrigt sitt sista framträdande i Aluceum idag.

***

En dag som denna får mig att blicka tillbaka...
"He comes from Serbia, he'll fucking murder ya. Nemanja wooho, Nemanja wooho."

Utan Vida, ingen viktoria.

Slaget på Stamford, huhu.

***

För övrigt anser jag att IFK Norrköping kommer befinna sig långt ned i tabellen,
medan Helsingborgs IF vinner Allsvenskan 2008.


| Jimmy

RSS 2.0