deporte

---

Det började en sommardag i Aluceum, maj 2007. Det slutade med en klingande stolpträff i Stockolm och ett tronskifte mellan Östergötlands giganter i mars 2008. Allt där emellan var en resa i motvind, men som mycket väl kunnat få en betydligt mer skrämmande epitet.

Det tog sin tid att formulera de tre första meningarna. Det tog mig en hel del tid att samla tankarna för att göra en analys av säsongen 2007-2008. Säsongen då Finspång Vallonbygden Innebandy med nöd och näppe klarade sig kvar i division 1 och ett tronskifte gjorde sig sedd. Nedanstående text kommer i huvudsak vara högst subjektiv och jag kommer reflektera kring fem punkter jag anser vara av vikt att skriva om en snöslaskig vårdag den 27e mars.

• Generationsväxlingen
• Tryggheten
• Spetskompetensen
• Tränarstaben
• Träningskvaliteten

Fiasko. Iskalla listan. Tronskifte. Orden och uttrycken för säsongen 07/08 har varit många. Senast igår fick jag orden kastade i ansiktet. "Ni är på dekis nu." Ingen har försvarat oss den gågna säsongen. Det hade jag inte heller förväntat mig och var dessutom inget jag förespråkat. Men om man detaljerat utforskar varje liten mekanism i lagmaskinen som för bara ett par år sedan kvalade för en plats i Elitserien så är knappast jag förvånad över vad vi har presterat.

På försäsongen mötte vi allt som oftast mediokert motstånd. Vi vann inte speciellt många matcher, om man verkligen tänker efter. Jag sitter inte inne på någon statistik, men i bakhuvudet vilar ändå något som bekräftar mina tankar. Vi gick och smålog och påstod att lagen vi mötte var rent undermåliga. Det var dem också. Vissa var rent bedrövliga. Söderettan kan inte ha varit bra i år, det vittnade försäsongen om. Det vittnade i viss mån DM-finalen om. Men, och det är ett stort men, vi var ju inte bättre!

Vi kom till Uppsala och Storvreta Cup bara veckor innan premiären. Vi gjorde ett par skapliga insatser, vissa mediokra. Det som var anmärkningsvärt var förstås segern mot Balrog den 8 september 2007. Det var på något vis där och då vi började måla upp en bild av oss själva som vi sedan aldrig lyckades nå upp till. Vi åkte ur turneringen redan i den första slutspelsmatchen. Nåja, vi hade ju besegrat Balrog..

Därpå stundade Ligacupen då AIK, Järfälla och Caperio Täby gästade Aluceum. Det blev tre raka förluster, men ändå en stark krigarinsats mot såväl AIK som Järfälla. Mot de regerande SM-finalisterna rann siffrorna iväg.. Nåja, vi hade ju Järfälla i fällan - ett tag.

Nej, säsongen skulle inte sluta likt drömmarna och tankarna i omklädningsrummet veckan innan tekning. Någon ropade efter serieseger, någon efter topp tre, en annan efter top fem och så vidare. Jag minns inte vad just jag påstod, tyckte eller tänkte. Men med facit i hand var en topplacering inte rimlig.

Vi hade inför säsongen förlorat en rad viktiga kuggar. Jimmy Gustafsson, Kalle Ramlöv, Eric Karlsson, Duong Ha, Jani Muntila, Elias Bard och Pelle Johansson lämnade alla FVIB. Under den föregående säsongen hade även Kenny Ekman och Gunnar Nilsson lämnat klubben.

In värvades målvakten Jussi Heikkinen vilket fyllde upp målvaktskvoten. Denne gjorde en stabil säsong, men var aldrig ansedd som det självklara förstavalet. Fyra backar lämnade skutan, in kom redan under föregående säsong Christian Sandberg, därpå Daniel Larsson, Mathias Karlsson och Roman Pass. De tre sistnämnda får anses som misslyckade nyförvärv. Larsson satt på en oerhörd kapacitet med lämnade plötsligt FVIB. Tack och hej. Mathias Karlsson drogs med ryggproblem och supertalagen har för närvarande gett upp sin elitkarriär. Roman Pass sågades egentligen från samtliga håll från första början men fick trots det mycket speltid innan han lämnade Finspång mitt under säsongen. "Joppe" Lundström hade tillsammans med Daniel Unosson spelat A-lagsinnebandy från och med julen 2006. Utöver dessa tillkom Sebastian Håkansson och Joakim Ström. Den förste en "Erik Karlsson-typ" och den sistnämnde en center som ersättare för Gustafsson/Ramlöv.

Var det tillräckligt? Nej. Vi förlorade lagets hjärnor i form av Jimmy Gustafsson och Kalle Ramlöv. I säsongens första match stod Undertecknad, 18, och Joakim Ström, 18, som ersättare. Var det möjligt att tro att vi skulle kunna prestera i samma anda som de förstnämnda? Jag lämnar inget svar. Det jag vill komma till är att värvningarna inte antydde att Finspång skulle slåss om en serieseger. Det var en generationsväxkling på ingång. Möjligen en sådan alla ville blunda för?

Sure, ett ungt hungrigt lag på framåtmarsch. Det köper jag till fullo, men att kräva en topplacering är utom förnuft. Att påstå att Finspång är på dekis är utan koll. Hur kan en förening vars spelartrupp är ung och hungrig vara på dekis? För mig symboliserar dekis ett lag med gamla trötta gubbar som gjort sitt i det aktiva föreningslivet. Nejdå, Finspång kommer resa sig igen. Men det lär ta sin tid, och låt det göra det. Finspång 2008/2009 kommer ha sina stöttepålar, men samtidigt unga och hungriga som kommer nedifrån. Den ideala kombinationen kräver dock ett par spetsspelare fler än det dagens trupp förfogar över.

Säsongen 2007/2008 började bra. Skutan gick till sjöss med vind i segel och kammade direkt hem en trepoängare. Skatten var i hamn, men därpå rådde problem. Det var lite som att ro över Atlanten och känna vindpustarna slå mot ansiktet. Det blev sannerligen en lång, jobbig resa i motvind. Men vi kom i land, till sist.

Av någon anledning var jag aldrig nervös under säsongen. Jag hade till och med svårt att bli riktigt förbannad efter en förlustmatch, även om det fanns vissa bottennapp som fick bägaren att rinna över även för mig. Jag tror att någon form av trygghet smet sig in i huvudet, inte bara för mig. Kring hjärtat fanns ett eblem som symboliserade något helt annat än ett debacel. Tillit till mina lagkamrater eller tron att motståndarnas svaghet var större än vår? Jag är inte säker. Vi skulle inte kunna åka ur, den motiveringen var den ända jag bar på. Längre än så tänkte jag nog heller aldrig. Det skulle ju ordna sig, det här..

Det gjorde det också. Men det är knappast med kaxig stämma jag nämner de orden. Vi var faktiskt fruktansvärt nära att få lämna den gnutta strålkastarljus som lyser över divison 1 mellersta. Men hade vi åkt ur hade vi enbart kunnat stirra in en mörk tunnel och kanske aldrig hittat ut. "Om Finspång åker ut kommer de aldrig tillbaks, det kommer i alla fall dröja väldigt lång tid." Orden är Henrik Lennermarks. Jag instämmer.

När tre spelare försvann till Superligan miste laget en hel del spetskomepetens. I majoriteten av matcherna förlorade vi på grund av spelet i numerärt överläge. Var det så konstigt? En point i Jimmy Gustafsson, en passningsspelare i Kalle Ramlöv och en högerskytt tillika målgörare i Eric Karlsson. Det var förstås bidragande orsaker till det uppenbart misslyckade spelet i PP. Någon egentlig spetskompetens värvades engentligen aldrig in. Joakim Ström spelade samtliga matcher under säsongen men kunde knappast axla en poängmakare som Jimmy Gustafsson redan i debutåret i division 1. Inte heller en lovande spelare som Sebastian Håkansson kunde dominera på vänsterkanten som högerskytt. I mitt tycke fanns det helt klart spelare som gjorde en väldigt bra säsong. Robin Landberg dunkade in 25 mål och Fredrik Danebrand gjorde en mycket gedigen insats i försvaret. Även lagkaptenen Anders Engberg var i vanlig ordning en behållning att se, såväl med som utan boll. Säsongens spelare utnämner jag trots allt Linus Pettersson till.

Första gången jag såg Linus spela var i hans debutmatch i FVIB-tröjan mot RBK Göteborg sommaren 2006. Han imponerade redan då. Efter matchen diskuterades det vilt inom laget hur Anwar Samuelsson skulle kunna undvara honom en plats som center. Detta i konkurrens med Jimmy Gustafsson och Kalle Ramlöv... Svaret blev att Linus tilldelades en forwardsplats och teknikern kunde presentera sig för sin nya publik. Under Godin/Iversjös ledning sadlades åter Linus om, denna gång till back. Och där har han i princip varit bofast. Jag har aldrig spelat med en spelare vars passningsspel är så bländande, så vågat och så förvånansvärt. När jag spelade center och hade Linus som back trodde man inte sina ögon när han tunnlade sina motståndare i hopp om att få fram uppspelet, något som allt som oftast gick vägen. "Han kan slå såna vågade passningar, för han vet att han ändå tar tillbaka bollen direkt", sa Gunnar Nilsson på avbytarbänken en gång. Jag förstår honom. När jag på senare tid spelat back och haft Linus som center har man ofta haft svårt att sluta le och beundra denna spelare med sin enorm kapacitet. Eller när den omtalade själv kan utropa "Jag förstår inte varför vi ska spela ner bollen i hörn, det är väl bättre att göra ett väggpass eller en tunnel?". Och detta på fullt allvar. Snabbhet, balans, styrka och vilja. Med en större känsla för att hitta nätet hade Linus varit komplett. 19 poäng på 22 matcher blev det trots allt. Tillsammans med Anders Engberg blev han lagets näst bäste poängplockare under säsongen. Därför är du säsongens spelare, Linus Pettersson.

Det räcker tyvärr inte med en Linus Pettersson och en handfull andra spelare med toppkvaliteter. Det krävs 20 spelare med kvalitet. Det krävs en bred trupp med hög motivation som kan skapa konkurrens. Det krävs för att spelare ska utvecklas och formas till toppspelare. Det fanns inte i Finspång säsongen 2007/2008. Det är ett måste för att laget ska orka ta sig igenom den kommande säsongen. Annars är risken stor att den där stolpträffen i Stockholm inte var något värd. Finspång har en stark stomme och en rad stora talanger. Spetskompetens har varit det som saknats och det som varit eftertraktat. Det är sådant som föll laget ur intet när Gustafsson & Co lämnade laget för nya utmaningar. Jimmy Gustafsson är på väg tillbaka, som spelare eller tränare. Jag behöver väl knappast nämna att Finspång är i behov av hans kapacitet - främst på innebandyplanen.

Det ska dock tilläggas att det utan tvekan skulle bli många nöjda själar i Finspångs omlädningsrum om just Jimmy Gustafsson tog över som coach lagom till nästa säsong. Det efterlyses ett högsta huvud i Finspångs ledarstab. Tom Iversjö och Rågher Godin värvardes inte som huvudcoacher, vilket de ändå blev med tiden i och med Anwar Samuelssons avgång. Tillsammans har dessa herrat lett laget tillsammans med Willy Wiklander. När jag tog steget upp till A-laget fanns även en massör/fystränare och en mental coach i laget, utöver då redan nämnda Samuelsson. Det är lite skillnad på då och nu.

Det är alltså inte bara i spelartruppen det saknas ytterligare komptens, även i tränarstaben och till och med i styrelsen. Detta har i sin tur medfört dålig kvalitet på träningarna och tempot har inte alltid varit det bästa. Inte heller träningstillfällena har varit de bästa. Fyra timmars innebandy på en vecka är i mitt tycke alldeles för lite. Schematiskt sätt. I praktiken sett till effektiv träning är det mycket möjligt att siffran hamnar på tre. Fredagsträningarna har varit under all kritik och ständigt mötts av kritik från spelartruppen. Det har allt som oftast bara blivit 40 minuter träning. Det är inte godtagbart. För att bygga ett elitlag krävs förutsättningarna. Dessa hade vi inte den gångna säsongen.

Nu sitter jag framför datorn och tänker tillbaka i tiden. Jag inser att jag för evigt kommer att vara tacksam den skyddsängel som hindrade bollen från att gå i mål den 1 mars 2008 i Smedgärdshallen. Skottet som träffade stolpen med enstaka sekunder kvar att spela. Momentet då Jussi Hekkinen sekunderna innan flyttat målburen någon centimeter åt sidan. Ödesmatchen där händerna vilade hårt mot ansiket och ögonen förtvivlat tittade på när GAIK spelade power play, med inte ens minuten kvar att spela. Stunden då Pontus Kvarnströms finspångshjärta slog för fullt och pushande ord ramlade ur hans mun. Sekunderna senare visste jublet inga gränser och Anders Engberg hade tillsammans med en skyddsängel från ovan räddat kvar Finspång i ettan.
Bilden av skräckmatchen lever sig alltid kvar i mig. Bilden av glädje lämnar mig aldrig.

När allt kommer omkring och mina fem punkter är förmedlade i skrift vill jag ändå poängtera. Vi vinner som ett lag och vi förlorar som ett lag. En styrelse, en tränarstab och en spelartrupp. Vi förlorade, men hade någon väntat sig något annat?

När vi träffades den sista gången på säsongens allra sista träningsvecka stundade en hockeyträning i Finspångs ishall och när den avslutades lämnade lagkaptenen Anders Engberg sina mannar med orden "Jag hoppas det inte dröjer länge innan vi ses."

Det bli en återträff nästa vecka, men hur många återkommer egentligen till Alucuem den 5e maj? Det ryser lite i kroppen när jag tänker efter.

Det har trots allt bjudits på många skratt och leenden även när seglet blåst som hårdast.
Tack för den här säsongen, även om den var i motvind!

| Jimmy Andersson

---

Publicering av FVIB årskrönika 2007/2008 sker senare under dagen.

Texten är skriven, men ännu inte redigerad.

Var god läs.. :]

| Steget

---

Igår gjorde jag entré på fotbollsplanen igen. Det var onekligen ett tag sen sist. Jag lade skorna på hyllan en vårdag 2006 för att satsa på innebandyn till fullo. Ett samtal med Kaj Jussila och karriären i Eneby BK fick sitt slut.

Igår blev det comeback på Bollis med NFF. En rad gamla polare från tiden i EBK representerar nu NFF och min förra Juniortränare Christer Eriksson har tagit över klubben sedan en tid tillbaka.

Ett kärt återseende.

Grusplan, kyla, hårda bollar och tuffa dueller.

***

Lovord från Coach och en ass. coach som efter träningens slut påpekade att licensen med EBK kunde brytas, vid intresse.

Får sammanfatta comebacken som godkänd. Men jag har mer att ge.

Ge mig en nyklippt gräsplan, doft av nygrillat, värmande sol och ett par adidas.

Då blir det åka av ;)

***

Joel
Oscar
Jonathan
Calle
Nermin
Dino
Ernad
Stefan
Krille
Johan
Berra
Jocke
Zoltan
Christer

Kändes knappast att man var i en ny förening...

Något som gjorde klubbvalet enkelt. Samt att Christer Eriksson är en av de bästa tränare jag någonsin haft,
den absolut bästa fotbollstränaren!

***

Blev dubbelpass igår.

Först NFF. Sedan träning med Mr Kubowicz korpenlag.

Var knappast Zidane i NFF, däremot i korpen..

Orre underhållaren. Jimmy Zizou. Bappis. Adel.
vs
Robin. Hubbe. Tomas. Söder.

4-2 i matcher :]

"Hoppsan".

***

Hur länge varar fotbollscomebacken?

---

Idag begav sig undertecknad och Orre "Tolken" Kubowicz till NT för praktik, fem veckor framöver. Bra stämning, skön miljö och intressanta scoop. Ett kanonjobb, summerade Paulsson.

• Häng med Olov Paulsson
• Innebandysnack med Rosander
• Knegjobb hos Daagh
• Vadslagningssnack med Mr Wilner

Nice.

Min och Tolkens artikel finns till förfogande imorgondagens NT på UngNT-sidorna =)

***

Innebandy nu. Samling om 5 min. Träningsdags klockan 19.00.

Tokstämning. Tunnlar. Jubel. Sorg. Skratt.

Pip. 20.00. Dusch. Bastu.

Hemgång klockan 20.30.

***

Intar soffan 20.55.

Old Trafford, Manchester United - Bolton Wanderers.

Ikväll erövrar United Premier League till fullo. Tre poäng före Arsenal?!

Tips: 2-0. Rooney, Fletcher.

***

Kommer inom kort publicera en FVIB-krönika. En riktig årskrönika.

Publiceras när tid finnes.

Ser mörkt ut ljust i detta skede, men det kommer! Be sure =)

| Jimmy

---

Tomhet, ängsla och sorg. Det var den 2 november 2002 och klassiska IFK Norrköping hade spelat bort ett förnyat kontrakt i Allsvenskan efter debaclet i Sundsvall. Känslorna svallade liksom i kroppen, ådrorna färgades blå och tankarna virvlade iväg. Det var över.

Nästan sex år senare spelar Peking allsvensk fotboll igen. Det tog mer än ett halv deccenium. Det är inte speciellt konstigt med närmre eftertanke. Det är heller inte speciellt konstigt om återtåget plötsligt spårar ur och Peking omedelbart degraderas. Jag är inte orolig idag. För jag skulle inte sörja en eliminering. IFK Norrköping förtjänar inte bättre. Man är helt enkelt inte så bra att man kan glida igenom en tuff allsvenska 2008.

Det var bättre förr. Gnällbänken har nött dessa ord i evigheter. Det är snart 19 år sedan IFK vann SM-guld senast. Det lär dröja många år till. Kanske ett deccenium. Om staden Norrköping har tur?

***

Mitt hjärta har alltid slagit för IFK. Min hjärna har alltid sympatiserat med Peking och ständigt hoppats på att den blåa stjärnan åter ska lysa. Jag ser inget ljus på himlen nu. Det är mörker överallt. Jag har till och med slutat sympatisera. Hjärtat slår fortfarande - åtminstone till viss del.

Förr satt jag på Parken och intalade mig själv om att IFK var värt ett bättre öde. Det fanns spelare som Eddie Gustafsson, Kleber Saarenpää, Thomas Olsson, Martin Åslund och Kristian Bergström... Förr i tiden har även Kim Suominen, Tomas Brolin och Kennet Andersson tagit på sig den vita dressen. Långt innan dess även Ove Kindvall, Harry Bild och Gunnar Nordahl!

Idag finns inte sådana profiler. Det finns ingen spelare i IFK Norrköping som har någon möjlighet att representera Lars och Rolands A-landslag, eller som ens är i närheten av det. Det beror på två saker:

• "Stjärnorna" är importer
• Resterande spelare håller inte måttet eller har passerat sin idrottsliga kulme

***

Känslorna svallar knappast fastän premiärmatchen mot Djurgårdens IF närmar sig. Jag kommer inte ens befinna mig på plats. Då är jag någon helt annan stans..

När Stefan Thordarson bekräftade sin comeback var jag den förste att jubla. Jag är dock inte tillräckligt cynisk för att kalla den isländska härföraren en frälsare. Det är han inte. En spelare gör inte ett lag. Det finns många svagheter i årets upplaga av IFK. Men med Thordarson försvinner åtminstone en...

Det är dock inte i offensiven problemet ligger (värva gärna "Burken" ändå..). Det är utan tvekan i försvaret. Det lär märkas när Johan Oremo, Anders Svensson och Henrik Larsson närmar sig straffområdet.

Mats Jingblad och Sören Cratz har en del att jobba med. Det är redan nu Allsvenskan Countdown.

Jag kan bara önska lycka till - Norrköping behöver onekligen ett allsvenskt fotbollslag.

| Jimmy

---

Rumours, rumours, rumours...

huhu!

---

I måndags var tiden inne för årets första testträning. Tre spelare kom till Aluceum, samtliga från närområdet.

Adam Andersson, mv, IBF Norrköping - 1990
Johan Osin, b, IBF Norrköping - 1990
Anton Mörling, f, Åby Oilers - 1990

Det verkar sannerligen som att FVIB satsar ungt till hösten. En ny treårsplan ska ta Finspång tillbaka till högsta divisionen. Med talanger, eller med rutinerat manskap?

Ytterligare två unga grabbar från Åby kommer och provtränar, samt tre norska spelare där en av dessa är U19-landslagsman osv..

UNGT är ordet.

***

Idag kom inga testspelare alls. Det blir förmodligen/förhoppningsvis desto fler till helgen.

På dagens träning blev det en radikal rokad. Undertecknad samt Linus Pettersson agerade målvakter.

Ett par svettiga räddningar lyckades man göra, även om det inte direkt haglade hårda skott... Roligt var det i alla fall.

***


Väänänen sänker "Weini" imorgon, med en schysst tackling...? Det lär behövas.

***

Imorgon bär det av till Cloetta Center för hockeymatch. Djurgården är i behov av seger efter 1-0-förlusten på Hovet. Mattias Weinhandls mål var av yppersta klass, men en som höll än högre klass var Rastislav Stana.

2-0 i matcher känns som omöjligt uppdrag. 1-1 och gulddrömmen lever.

Bra tryck blir det garanterat. Räkna med ett glatt blogginlägg vid DIF-seger ;) Räkna också med en säsongskrönika gällande FVIBs säsong 2007/2008 senare under veckan. Kan också bli läge att där i redogöra säsongens spelare.

Vem är egentligen det? Ska sova på saken.

***

RÖTT FÖR BLODET GENOM HJÄRTA OCH VEN.
GULT FÖR SOLENS VÄRMANDE SKEN.
BLÅTT FÖR HIMMEL, REGN OCH HAV.
STOCKHOLM´S STOLTHET VÅRAT LAG

| keepern

---

Hockeyslutspelet är lottat. Följande matcher kommer att spelas.

Frölunda - Färjestad
HV71 - Skellefteå
Djurgården - Linköping
Modo - Timrå

Tippar att Färjestad, HV71 och Timrå går vidare.
Tippar med hjärtat när jag säger att Djurgården går vidare.

Ikväll smäller det.
På torsdag är man på plats i Cloetta Center.

***

Tre punkter som krävs för en DIF-seger:

1. Stoppa LHC first line med Weinhandl, Mårtensson och Håkansson.
2. Daniel Larssons målvaktsspel måste fortsätta i samma anda som nu.
3. Fredrik Bremberg. Tiden är inne för stjärnan Bremberg att producera.

Matchvinnare ikväll? Kristoffer Ottosson och Ossi Vänninen. Den förstnämnde med sitt avgörande mål.
Den andra för att han helt enkelt är så jävla bra.

***

Sanna fakta:
- Tydligen var inte Division 1 Södra speciellt bra. Eller? KFUM har ett par riktigt bra skyttar och en solid defensiv. Men imponerad blev jag knappast.

- Tydligen får experter* hylla en spelare som inte på förhand tolkas som en filmare (läs Milan Baros). Frågan är om man påstått att det vore rutinerat av Pippo Inzaghi om det var han som fallit som en fura eller om man då sågat denne längs fotknölarna?

*sådana som sitter i en studio och rabblar självklarheter och annat strunt och får betalt för det...

- Tydligen krävs det mer än en Jocke Ström och en Robin Landberg för att få omkull Anders Engberg.

- Tydligen är IFK Norrköping ett lag i gungning. Redan innan säsongen inletts.

- Tydligen letade IFK mittfältare i hela Europa, medan Assyriska plockade hem Martin Åslund utan vidare. Saknar dagarna då nummer 11 briljerade på Parken.

***

IFK Norrköping blir aldrig sig likt igen. Frågan är om Djurgården kan vara med och slåss om medaljerna på allvar i år. Senast det begav sig var 2001. Daniel Tjärnqvist blev stor hjälte.

Vinst idag är ett måste!

| Jimmy

---

En lätt liten sak. Allt som oftast rund. Ett band omkring. Tunn och smal. Färgad i guld. En medalj är alltid lika åtrovärd - oavsett vilken idrott eller turnering som spelas. Idag finns det möjlighet att fylla på prisskåpet med ytterligare en medalj. En medalj färgad i guld, förstås. Den andra valören är ingenting värd. Victoria siempre!

Jag gjorde debut i A-laget 2006. Det var DM-final mellan Finspång VIB och IBF Norrköping i Aluceum. Jag spelade med Daniel Unosson och Johan Ragvald, tror jag. Jani Muntila var en av backarna. Zeid Momén stod i mål. Om jag inte missminner mig. "Tuppen" sprang omkring på andra sidan planen och mottade skott. Det var ytterst nära att han nätade med ynka sekunder kvar. Istället avgjorde Andreas Källbom i förlängning. Sedan blev det segerjubel, pommac och glädjevrål. Vi tog guld.

2007 bärde skutan till Linköping där Solfjäderstadens IBK stod som motståndare. En lysande Joakim Ström spelade för Fjädern och själv spelade jag från start, men byttes ut efterhand. Nåja, vi tog guld igen. Nu ska vi göra det igen.

***

Fem av årets matcher har spelats i huvudstaden. Linus Pettersson är en av många som propagerat för hur illa han tycker om stockholmslagen. Jag tillhörd inte riktigt den skaran. Jag ogilar nog Karlstad-lagen lika mycket och har ingen speciell relation till någon av våra motståndare.  Men om det finns något lag jag verkligen ogillar, då är det Linköpingslag. Det står jag för.

Det börjde redan på pojk- och juniorlagsnivå med tuffa bataljer, hemmadommare som log när vi släppte in mål och dumdristiga tacklingar. Så har det alltid varit och kommer alltid att förbli. Däremot har jag såklart inga personliga negativa åsikter då jag lirat med flera av KFUM:s spelare. Mikael Karlsson, Martin Karlsson, Anton Karlsson, Simon Cocozza,  Elias Bard och Duong Ha, till exempel.

De två förstnämnda får man förstås se upp extra med. Samt Jocke Karlsson.

Men på planen idag är det krig, då är jag den siste att ge upp. I våran borg kommer man inte och vinner hur som helst. Inte i en DM-final där priset är en medalj av guld.

***
KFUM får leva med favorittrycket. Dryga 30 sekunder från Superligaspel säger allt. En makalös vandring upp i seriesystemet och jag unnar dem all framgång. Men för FVIB:s del var det nog positivt att länet fortfarande inte har någon Superligaklubb. Hur skulle man då kunna locka alla talanger?

Nåja, jag hävdar att vi inte alls är sämre än KFUM. När vi spelar som bäst är vi riktigt bra. Vi har dock ett för ungt lag för att göra en bra säsong, en jämn säsong. I södra ettan hade vi klarat oss betydligt bättre. Den håller inte samma klass. Det är fakta, inte reflektioner.

Aluceum kommer koka (hoppas jag) 15.15 idag. Finspång VIB - KFUM Linköping. Be there!

33 minuter till avfärd. Dags att tagga igång med skön musik.

| Jimmy #89

---

Klockan tickade vidare, samtidigt som Linus Pettersson satte sig i utvisningsbåset, mina egna händer sakta föll framför ansiktet och nervositeten nådde antiklimax på bänken. Bollen gick från pointposition ut till höger där Christian Isaksen stod beredd. Denne hade redan gjort två mål i matchen och var på god väg att göra sitt tredje. 10 sekunder kvar.

Stolpen. Målvaktens bästa vän. Hela Finspångs bästa vän. Jussi Heikinens vänstra stolpe darrade till, klingade till samtidigt som hjärtat hoppade omkring lika mycket som tankarna. Bollen gick i stolpen och det gick ett sus i hela Smedgärdshallen. Jag trodde inte det var sant, men jag kommer vara evigt tacksam att det är som det är.

Tre sekunder kvar. Andreas Källbom täcker undan ett skott som droppar ner i hörn. Två. Samtliga spelar står upp i båset. En sekund kvar och jublet vet inga gränser. Domarens signal. En hel hög svartklädda spelare skriker ut sin glädje och hoppar omkring på planen för en stund som jag gärna förevigar.

***


***

Robin Landberg kysste Jussis vänstra stolpe och om det var så att jag fick ta med mig den hem och rama in den skulle jag inte tveka. Isaksens träff, Jussis burflytt två sekunder innan och stolpens klang. Det var sannerligen avgörande för Finspångs framtid. Det var onekligen avgörande för mitt liv. Då späder jag verkligen inte på orden.

Vi var en stolpträff från att åka ur, om man ska vara riktigt cynisk. Det väljer jag också att vara, även om jag i nuläget inte skulle ha behövt skriva om den där rafflande avslutningen. Vi skulle förstås ha avgjort det här långt tidigare. Men bekvämligheten låg och skvalpade i ådrorna och på något sätt kändes det som att allting skulle ordna sig.

Det gjorde det också. Men det var först efter 60 minuters enormt slit, sanslös spänning och en publik som stod i ett vägskäl bland hopp och förtvivlan. Jag slutade aldrig hoppas och det är jag säker på att ingen annan heller gjorde... Oavsett hur mycket jag bara ville försvinna när Isaksen laddade för ett hattrick.

***

Puh. Huh. Åh. En gastkramande match, den värsta jag någonsin spelat. Oavsett vad som händer i min framtida karriär och vart mitt liv hädanefter tar vägen kommer detta vara ett minne jag alltid bär med mig. Det var så enormt nära att mitt Finspångshjärta brast och att allting bara skulle ta slut. Någon där uppe ville annat och idag kan jag bara tänka på hur situationen varit annars.

Kanske hade man inte behövt sätta upp en gravsten utanför Aluceum men kanske hade ett mirakel behövt infinna sig för att Finspång skulle resa sig på tre. Det krävs en del för att avancera direkt till division 1, precis som Jimmy Gustafsson sa i sin analys.

Hemvändaren Gustafsson?

***

Katasylatorn till vinsten var Anders Engberg. Jag tycker alla gör en insats värd stor heder men när det blåste som hårdast kunde man alltid luta sig bakåt och ge "Nutte" en frågande blick. Svaret blev jämt och ständigt ett leende som vittnade om lugn och ro. Så fort kaptenen gick ut på planen styrde han skutan in på ett slagfält där Finspångs krigare gav allt. Det går inte att förlora där inställningen var som i lördags. Det ska bara inte gå. Speciellt inte när "Nutte" kliver fram och gör två mål. Det fanns helt enkelt inte.

Det var en sån där dag man aldrig glömmer. En tid man ville skulle stanna till, bara för att se sig omkring och njuta av segerns sötma. För det var så otroligt nära. Jag kan inte låta bli att dra parallellen till streckmatchen i samma serie. Den som kunde ha banat väg för oss - men aldrig gjorde. Tullinge var kvar i division 1 59.58, Åkersberga degraderat. När klockan stannade på 59.59 hade "Ackers" utökat sin ledning och skickat Tullinge till division 2. Ödet kan vara hård ibland, sanningen för jävlig. Andreas Westerlunds mål var ack så viktigt, precis som stolpträffen vi själva hade turen att erfara.

***

Det var ett stort ögonblick i Finspångs historia. Ett av de allra största. På lördagskvällen gjorde vi något helt annat än att se Melodifestivalen. Men väl där gjorde Nordman entré. Samma grupp som en gång i tiden gjorde succé med låten "Ännu glöder solen". Det passar bra idag. För när jag gick inför Aluecums dörrar idag och när jag gör det i framtiden glöder ännu solen.

Det är det viktigaste just nu. Då spelar det ingen roll om stolpen fortfarande darrar.

| Jimmy #89

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

KONTRAKTET SÄKRAT! SÅ GRYMT SKÖNT!

KÄNSLOR
CITAT
HÖJDPUNKTER
HEIKINENS VÄNSTRA STOLPE
PUBLIKEN
BUSSRESAN
FESTEN

ALL KOMMER I SINOM TID!

Nu blir det att öppna första bärsen, avfärd till Landie!

Mitt snabbaste och mest spontana inlägg, japp!

| Jimmy