deporte

---

Det var ett par år sedan. Det mest framgångsrika och namnkunniga juniorlag jag någonsin tillhört. Här fanns stommen i distriktslaget årgång 88 och 87 samt delar av 86. Vi var i final och på vägen till matchen reser sig en, för mig mycket betydelsefull, man upp. Han tog tag i micken i spelarbussen och berättade en historia om krigarna som slapp ångra sig. Allt för att vi skulle förstå allvaret i situationen.

Vi förlorade den där finalen, i sudden death. Men vi slapp ångra oss - för vi hade gjort allt som stod i vår makt för att vinna. Även om man som spelare efter slutsignalen hade önskat att man presterat bättre vid ett specifikt tillfälle, att skottet ramlat in, att brytningen gått hem eller att man räddat det där avgörande skottet. Det spelar liksom ingen roll, inte i historian om krigarna som slapp ångra sig.

***

Idag spelade jag en av mina viktigaste matcher i karriären. Och jag gjorde det som back. Något överaskande var det sannerligen när Coach avslöjade det hela. Christian Sandberg hade tvingats lämna återbud och Linus Pettersson skulle visst spela center ändå, med mig som back...

Jag fick många ryggdunk och välkomnande kommentarer efter matchen. Det glädjer förstås, även om fokus låg på något annat - förlusten och en orolig framtid.

Men det var inte svårt att spela back, inte en dag som denna. Detta trots att Michael Deresjö och bröderna Ericson var på ett oerhört spelhumör. Jag har beundrat Pontus Kvarnström och Linus Petterssons passningsspel som försvarare, enkelheten i att som center spela med dessa är total. Men att spela med Fredrik Danbrand idag gjorde att dennes storhet ökade markant.

Man of the match idag är enligt mig nummer 66. En gedigen insats som banade väg för min egen.

Bra eller dålig? Det kvittar. Jag ångrar i alla fall ingenting.

***

Det var precis som Joakim Ström sa efter slutsignalen, men med en tänkbar omformulering. Det var inte hans utvisning som avgjorde matchen. Det var domarens uppfattning som avgjorde matchen.

Situation 1: Undertecknad bryter bollen på defensiv högerkant, intill sargen. Avancerar ett par meter och spelar in bollen till Linus Pettersson. Denne ser ner i marken för att ta emot bollen samtidigt som han blir brutalt överfallen. Domen? Ingen utvisning.

Situation 2: Joakim Ström springer in mot sargen till vänster på mittplan. Motståndaren är på väg att samma håll för att nå fram till bollen först. Ström inser att han blir tvåa och närmar sig moståndaren avstannande och kroppskontakt uppstår. Motståndaren faller över sargen och domarens pipa ljuder.
Domen? 5 minuters utvisning.

Pinsamt, det är ordet.

***

Nu ska jag inte sitta här och hitta bortförklaringar. Men där och då var det domaren som avgjorde matchen. På sätt och vis. Långt därinnan borde vi själva ha punkterat matchen och vi har nu bara oss själva att skylla. Jag studerade skottstatistiken förut. Det framkom att vi träffade mål tre gånger i slutperioden.

TRE JÄVLA GÅNGER!

Det innebär att även om vi hade varit 100%-iga så hade förlusten varit ett faktum. Ändå. Gör ett lag tre mål är man definitivt inte garanterad någon seger. Gör man tre mål förlorar man allt som oftast. Och om man bara har en spelare (läs: Robin Landberg) som kan göra mål vinner man inga matcher alls.

***

Det "Tuppen" och "Ponta" säger efter matchen är skrämmande:
"Vi har gjort ett spelmål på tre matcher."

Då förtjänar man sannerligen ingen seger heller. Vi är inte bättre än så här, anser jag. Men vi är inte sämre, vi är inte så pass dåliga att vår tid i division 1 är över. Vi är inte så pass dåliga att spelarna i Finspång VIB A om ett år inte ska kunna titulera sig som elitidrottare.

***

När jag började min karriär i FVIB A fick jag hem ett brev på posten. Det inledde med orden:
"Kära elitidrottare!".

Det är ord jag vill ska ristas in i sten. Nu finns dem bara på sanden i Sahara.

***

Självrannsakan i statistik:

Spel 5-5 0-1
Spel 4-5 0-1

Formation 2 (Undertecknad, Fredrik Danebrand, Linus Pettersson, Andreas Källbom och "Tuppen" Johansson):
Spel 5-5 0-0

Egna avslut: 4
I täck: 1
Utanför: 2
På mål: 1

Trash talk: Steget vs Gustaf Ericson 1-0

***

Det där brevet jag fick hem hade Anwar Samuelsson skrivit. Mannen som också framförde berättelsen om krigarna som slapp ångra sig.

Vi har en chans kvar att rädda upp det här. Vi har ett bra utgångsläge. Visserligen är det synd att använda ordet "bra" när man i princip är piskat att vinna. Men till skillnad från Åkersberga sitter vi lite bättre till..

Och även om vi förlorade idag ångrar i varje fall jag ingenting.
Det finns förmodligen fler som kan skriva under på det, om man nu förstått innebörden på mitt synsätt.

| Jimmy #89