deporte

---

Det fanns en gång en vision och en dröm om spel i Elitserien. Nu finns en vision om att spela i division 1 i höst. Just nu känns läget fortfarande stabilt. Åkersberga måste nämligen vinna samtliga tre matcher som återstår, och vi samtidigt tappa poäng. Vi kan göra det enkelt för oss genom att vinna i nästa match. Men vinna, det borde vi gjort redan idag.

Jag tänker inte summera matchen här, det finns det inget skäl till. Däremot tänkte jag summera och reflektera vidare i de åsikter som präglade eftersnacket. Och målet som vi släpper in med minuten kvar.

***

Till att börja med. Vi leder med 4-2, Undertecknad träffar stolpen, anfallet senare får Karlstadforwarden en felträff som senare via ett volleyskott letar sig i mål - 4-3. Tur eller klass, avgör sjävla.

Linus Pettersson pressas hårt, lyckas aldrig ta sig förbi motståndarna bakom eget mål. Bollen spelas in i slottet - 4-4.

Minuten kvar. Undertecknad står placerad i mitten. Bollen skär genom försvaret fram till deras forward. Pang, 4-5.

***

Jag har grubblat och grubblat och grubblat på hur jag kunde ha agerat annorlunda vid den situationen. Men jag kommer inte fram till något vettigt, kanske måste jag se incidenten igen. För jag vet inte exakt hur situationen ser ut. Det jag vet är att Karlstads högerforward är placerad fri på våran vänsterkant. Deras back letar ett uppspel. Enda alternativet är den genomskärare som sedan slås. Jag lägger klubban till höger, öppnar passningsvägen, ser att han lägger bollen till rätta för att söka passningen. Då för jag snabbt över klubban till vänster, han slår passningen ändå - MEN väljer att flippa bollen. Varken Joppe eller jag lyckas bryta bollen. Ingen försvarare täcker målskytten (skulle jag varit där..?) och denne träffar bollen perfekt på volley(?) och bollen går i mål.
 
FAN!

Kanske en enkel vridning varit metoden. Varför vred vi inte om, såsom vi gjort i 59 minuter? Jag vet inte varför. Kanske hade vänsterbacken då fallit ut på målskytten och passningen aldrig slagits. Nu blir passningen MIN, det vet jag mycket väl om, men ser inget förutom en vridning som ett bra alternativ. Jag fick inget grepp om flippassningen. Så varför vred vi inte?

***

Jag köper delvis Andreas Källboms reflektioner, jag köper delvis Pontus Kvarnströms. Resten höll käften. Kanske var alla lika mållösa som mig. De flesta hade frågor, de ovanstående synpunkter.

Källbom förespråkade en defensivare inställning (eller åtminstone ett mer utpräglat tillvägagånssätt, skulle vi satsa framåt eller täppa till?). Det köper jag till 100%, spelarna fick inga instruktioner om vi skulle anfalla eller försvara oss. Skulle vi nöja oss med 4-4 eller satsa på 5-4? Kanske var ledarna bekväma och antog att vi skulle spela lika stabilt som innan? Det tycker jag också vi gör. Jag köper Tom Iversjös resonemang om att spela defensivt, ligga bakåt och vara nöjda med en poäng inte riktigt fungerar. Det brukar liksom på något vis alltid straffa sig.

Pontus Kvarnström ansåg att vi borde varit mer taktiska gällande det spelarmaterial som avslutade matchen. Utöver backuppsättningarna avslutade formationerna Engberg, Landberg och Ström samt Tuppen, Joppe och jag själv. Att spela med Tuppen och Joppe som forwards är i mina ögon ett offensivt anfallspar. Att spela Engberg Landberg är i mina ögon en bra kontringsformation. Att spela mig och Ström är i mina ögon bra komponenter till de övriga två spelarna. Efter en del tankeverksamhet kommer jag fram till att Kvarnströms teori om att spela "de heta / de rutinerade" i slutet är helt utom relevans.

Jag kommer aldrig säga att Tuppen, Joppe och Jag var oheta idag. Det kommer jag aldrig någonsin påstå. Jag kommer heller aldrig påstå att Landberg (målskytt), Ström (evighetsmaskinen) och Engberg (bäst på plan) var oheta. Jag kommer heller aldrig påstå att det vore bättre att avsluta matchen med de äldsta spelarna. Det skulle väl aldrig någonsin bero på hur gammal man är? "If you're good enough, you're old enough".

Däremot köper jag till fullo Kvarnströms åsikt att vara mer taktiska i slutskedet med de spelare som spelade. Då kommer vi åter tillbaka till Källbom. Satsar vi på vinst, eller är vi nöjda med oavgjort? Det är frågan som borde ha besvarats.

Då kommer vi slutligen tillbaka till Iversjös motargument; att allting kändes stabilt, att vi gör allting så bra i 45 minuter att det inte finns någon tanke att förändra genom att lägga sig på försvar.

***

Vi hade inte marginalerna med oss. De gör två volleymål. Det är klass. Vi missar en straff och är oförmögna att punktera matchen. Då får vi skylla oss själva, som kloka Pontus sa. Det får vi verkligen göra.

Kanske vi inte är bättre än så här? Kanske hör vi hemma i botten - trots att vi förtjänar åtminstone en vinst mot Västerås och Örebro (1:a och 2:a), kanske båda två. 

***

Oavsett hur mycket man relfekterar finns det inget rätt svar. Vi förtjänade inte bättre än så här. 

***

Min egen insats? Bildade anfallstrio tillsammans med Joppe och Sebbe. Fungerade bra. Är nöjd med mitt defensiva spel, har ett stolpskott och ett farligt backhandskott. Dräller lite med bollen, missar ett par uppspel, väljer för tidiga alternativ och har inte den ork jag hade när serien började (vilket inte är så konstigt..). Är dock över lag nöjd med min/våran prestation. Med lite marginaler hade vi lika gärna kunnat spela 2-0 än 0-2, Och jag kommer ALDRIG hävda att vi var oheta. 

Så, oavsett vilken teori som hade varit den bästa kan jag inte avgöra det. Jag dömer delvis ut båda två, och Tom Iversjös motargument. Själv har jag inget att komma med, för jag vet faktiskt inte vad vi skulle gjort annorlunda.

Vi förtjänade kanske inte bättre.

***

Citatet: Jag lämnar inga garantier, men blir det blir jävligt snyggt om det blir mål. - Daniel Unosson.

***

Det var verkligen dödstyst i bilen hem. Det var inte så konstigt.

| Jimmy