deporte

---

Med ett hjärta pulserande i en högst onormal takt, en våt panna full av svett och med händerna sådär lagom placerade över ögonen, så att man snabbt kunde täcka för dem när seriemördaren skulle avlossa sitt skott. Jo, det var väl ungefär så man reagerade när man som liten grabbb började se skräckfilmer. Jag minns inte exakt. Men jag minns att känslan var likvärdig den känsla som drabbade mig, och säkerligen mång andra, när det svenska handbollslandslaget stod öga mot öga mot de ryska jättarna i VM i Egypten 1999.

Det var då, i finalspelet, jag har mina riktigt klara minnen från handbollslandslagets framgångssaga. Den sagan som Bengt Johansson skrev till sanning. Och detta inte i sand, utan i sten. "Bengan" var mannen som lyckades göra handbollen större än fotbollen och ishockeyn. För vem var egentligen inte villig att se ett svenskt handbollslandslag på tv-apparaten? Det var på något sett helt magiska ögonblick, åren 1990-2002. Det var de åren som Sverige så ofantligt dominerade handbollsvärlden. Under dessa åren lyckades lilla Sverige samla ihop två VM-brons, två VM-silver, två VM-guld, tre OS-silver och tre EM-guld. Meriterna är unika. Handbollslandslaget tog häpnandsveckande 12 medaljer under dessa 13 år. EM 1996 blev det enda nederlaget - där blev Sverige fyra. Denna statistik är otrolig, endast innebandylandslaget kan mäkta med bättre statistik (100% guld..).

***

Var det så konstigt då? Oavsett vad man har för spelarmaterial är det ett magnifikt facit. Men spelarna som representerat blåguld under tiden är förstås som att placera in Brolin, Dahlin, Henke, Ibra, Hamrin och Gre-no-li i samma landslag. Peter Gentzel, Tomas Svensson, Ola Lindgren, Staffan Olsson, Ljubomir Vranjes, Pierre Thorsson, Magnus Wislander, Stefan Lövgren, Johan Petersson och Magnus Andersson. Bara för att nämna några!

Idag heter stjärnorna Marcus Ahlm, Jonas Larhom, Jonas Källman, Dalibor Doder och Kim Andersson. Rutinerade spelare som Tomas Svensson, Johan Peterson och Martin Boquist finns trots allt fortfarande till hands. Det känns som att Sverige har en riktigt bra truppp. Åtminstone bland de namn som ställer upp för line-up. Men för att Sverige ska besegra Island ikväll kommer det ändå krävas en bragd, det kommer krävas att Källman plockar bort Olafur Stefansson för ett svenskt avancemang. Riktigt så hård är konkurrensen idag.

En förlust mot Island innebär att Sverige, med en på förhand ganska given förlust mot Frankrike och ganska given seger mot Slovakien, inte kommer ha en chans att nå någon semifinal. En vinst ikväll ger dock ultimatumet en annan sida och plötsligt är Sverige i semifinal vid en likartad succé i gruppspelsfas två. När fyra lag återstår, ja då kan allt hända. Kanske blir segern mot Island ikväll något som i slutändan resulterar i en medaljpeng. Likaså kan hela EM-festen ta slut ikväll och Ingemar Linnéll kan plocka ut champagnen från kylningen. Oddsen på att Sverige tar sin första medalj sedan 2002 är minimala. Oddsen på att Sverige ens kommer bli spännande att skåda längre fram i januari månad är ytterst små - de med.

***

Men man kan alltid drömma. En match från medaljerna. Lite så är det. I mina ögon har ett svenskt landslag aldrig någonsin tidigare varit i så stort behov av ett lyckorus som svensk handboll är idag. Det kommer krävas nya förebilder för unga idrottare. Det finns inget intresse för tio-åriga grabbar att se Kiel eller Ciudad Real. De tittar på Real Madrid och Barcelona. De njuter av Ronaldinho och Robinhos konster. Sverige kommer inte avancera till OS vid en eventuell förlust ikväll. Lite så är det. Jag är rädd för att EM-segern 2002 kan vara den sista på mycktet, mycket länge. Jag är ingen expert, men jag tror inte återväxten är speciellt bred. Ett EM-guld skulle förstås ändra på allt och visa den andra sidan av samma mynt.

Men om jag skulle få vara en drömmare ikväll så önskar jag att Marcus Ahlm leder denna generationen till ett medaljregn. Jag vill känna den där nervositeten som jag gjorde för snart 10 år sedan. Den där magiska aftonen när Stefan Lövgren kastade in 25-24 bakom en maktlös Sergey Lavrov. Rätta mig om jag har fel.

Tyvärr tror jag inte att drömmen besannas. Dags att lägga proteindrycken på kylning istället, för Sverige kommer behöva en rejäl dos medicin som lindrar en förhoppningsvis inte allt för lång återhämtning.