deporte

---

Ett par kritade linjer framför Olof Mellberg och Petter Hansson. En hård bredsida bakom Anders Svensson. Relativt centralt. Det är där han brukar härja - Sveriges enda världstjärna. Tobias Linderoth är konungen i mittens rike.

Så var god att pusta ut nu. Tobbe Linderoth är enligt landslagsläkaren Anders Valentin redo för EM i sommar. Ett mycket glädjande besked i ett landslag som för tillfället verkar lika mycket såpa som FCZ och lika mycket favoriter till ett avancemang som Vitryssland var när de besegrade Salo och Sverige i OS 2002. Ska Sverige lyckas göra som Viryssarna gjorde, då krävs det ett och annat. En frisk Tobbe Lindreroth till att börja med.

Linderoth - blågults världsstjärna. Blågults ENDA världsstjärna. Jag menar allvar!

***

Okej, låt oss börja i det bakre ledet. I mål har vi en målvakt vars tillvaro i klubbaget enbart kan stavas till KRIS. Andreas Isaksson håller hög klass men är inte alls i matchform. Att Isak dessutom inte har ett dugg kontroll med fötterna gör inte saken sämre. Rami är hetare, men han håller knappast världsklass idag.

Låt se.. Mikael Nilsson, Olof Mellberg, Petter Hansson och Erik Edman. Visst att Mellberg jagas av Juventus (eller?) och varit ordinarie i Premier League sedan jag använde napp är ju en sak. Men för att hålla världsklass internationellt krävs det att en back inte gör några misstag. Mellberg är bra, men det räcker med att se tillbaka till skandalmatchen mot Danmark för att hitta en riktig groda. Och resten är inte mycket att skrävla med egentligen. De övriga backarna håller okej nivå. Inte mer.

Som högermittfältare har Sverige en petad spelare i Bolton Wanderers. Ett bottenlag i PL! Christian "Chippen" Wilhelmsson presterar endast mot svagt motstånd och är i mina ögon inte ens bland de två-tre bästa på sin position. Ja - i blågult!

Som vänstermittfältare finns såklart kapten Ljungberg till hands. Given i laget är han trots att han bara spelar 50% av matcherna i klubblaget. Det beror förstås, till skillnad från Chippen, att Freddie har skadeproblem. Åldern och den plågsamma spelstilen börjar ta ut in rätt och i mina ögon är Fredrik Ljungberg inte längre någon världsstjärna. Han är fantastisk när han väl presterar. Men idag är man mer hoppfull att Ljungberg är fit for fight när EM drar igång än att han skulle skjuta Sverige till slutspel. Idag tjänar Ljungberg mer än vad han gjorde när han verkligen var bäst, det säger en hel dom vilket namn han gjort sig i Europa. Sveriges egen David Beckham.

Offensiv mittfältare är idag Anders Svensson, tyvärr. I en VM-turnering var han stor. Då, i VM 2002 var han kung. Sedan dess har Svensson haft svårt att slå igenom på allvar. Kim Källström har kapaciteten att bli världsstjärna. Men han får inte möjligheten.

Zlatan Ibrahimovic. Världssjärna säger ni. Absolut säger jag. Men inte i blågult! I Inter visar han upp en sida, i landslaget en annan. Det kommer krävas mål för att jag ska påstå att Ibra håller världsklass. 2005 var senast han nätade. Jag tror det var det där omöjliga målet mot Ungern. Det kommer krävas ibrakadabra när EM drar igång. Vi klarar oss knappast med EN världssjärna.

Johan Elmander är nära nu. Det kommer krävas att Johan slår stort i en turnering på högsta nivå innan jag anser honom vara en världsstjärna. Han gör mål i Ligue 1, han gör mål i blågult. Han presterar var han än spelar. CL, VM eller EM. Någonstans där måste han ändå visa klass, när det väl gäller, innan jag nämner honom i samma skara som Linderoth. Chansen finns i sommar. Ta den Johan, det kommer behövas.

***

Sverige går alltså in i en turnering med EN världstjärna. Och han är inte ens bäst i norden. Jag håller fortfarande Sevillas suverän Christian Poulsen som snäppet vassare än Tobbe. Mycket på grund av sina offensiva kvaliteter som Tobbe inte riktigt kan mäta sig med.

Jag har ett par svaga minnen från Stefan Schwars tid. En hel del från Johan Mjällbys. Tobbe är dock ingen Gatusso-typ. Inte heller någon Poulsen, Pirlo eller Essien. Snarare än Makelele. Och Tobias Linderoth är i mina ögon en av de bästa på sin position. Den defensiva mittfältsposten är Sveriges vassaste. Det är kanske svårt att imponeras av Tobbe från en 17-tummare i vardagsrummet. Det är live som Tobias Linderoths storhet verkligen visar sig. Det var ju inte för intet som han blev värvad av Galatasaray...

***

Men det bör tilläggas en sak. När klockan tickar på och Sverige behöver ett mål. Då kommer knappast blickarna riktas mot Tobias. Då krävs det att Ibra och Elmander producerar. Men när Cesc Fabregas i slutminuten försöker slå en genialisk passning mot David Villa, när ställningen är 1-1 och Sverige är på väg mot ett utmärkt resultat, riktas i alla fall mina blickar mot Linderoth.

Och jag är relativt säker på att han bryter. Någonstans framför Mellberg och någonstans bakom Anders Svensson.