Kalla det doping - eller framgång
"VART FÅR HON KRAFTERNA IFRÅN? VART FÅR HON KRAFTERNA IFRÅN? TITTA!
Oj, oj oj oj! Det är fors, det är flyt i åkningen när Charlotte Kalla stormar fram i Tour de Ski.
Vinnaren heter Charlotte Kalla, och nu är hon i mål!"
Orden ovan är inte mina, jag citerar nämligen Jacob Hård, kommentator i SVT. Charlotte Kallas fantastiska ryck i slalombacken i Val di Fiemme, Italien var bland det mest otroliga jag sett i en längdskidetävling. Så stilla som Virpi Kuitunen såg ut att vara påminde mig plötsligt om en annan magnifik spurt.
Charlotte Kalla har ofta nämnts som en kvinnlig Per Elofsson. Men i Tour de Ski's avslutning påminde faktiskt Kuitunen om Elofsson, och Kalla om Johann Mühlegg. När 30 km fritt skulle inledas i OS i Salt Lake City 2002 stod Per Elofsson som en av favoriterna. Svensken hade verkligen slagit igenom internationellt och tiden var nu inne för ett OS-guld.
Året innan, i Lahtis, hade nämligen Per besegrat de finska epo-dopad åkarna med bland annat Jari Isometsä och Mika Myllylä i spetsen. Den här gången skulle han också få tampas med dopade åkare. Det var i den där tunga backen i starten på 30 km fritt som Elofsson såg ut som Virpi Kuitunen. Johann Mühlegg tog i, spurtade sig förbi och segrade med den största marginalen som någonsin ägt rum. Dopad. Det var han förstås.
Charlotte Kallas magnifika lopp får mig att undra hur det egentligen gick till? Jag påstår definitivt INTE att 20-åringen från Tärendö fuskat sig till framgång. Frågan är bara egentligen hur vi hade agerat om det var Kalla som stod still i backen och Kuitunen som ryckt ifrån? Misstankarna hade förstås funnits, det är ett typiskt svenskt beteende.
Jag minns såväl när Ludmila Enqvist var en lika populär frontfigur i friidrottlandslaget som Sanna Kallur är idag. Men när Ludmila väl erkände sitt fuskande bytte svenskarna sida. Ja, Ludmila var ju trots allt ryska, eller?
Nej, risken att Kalla är dopad är lika med chansen att fler än 37 personer läser mitt första blogginlägg. Ja, men jag lovar att den siffran kommer bättras på! Personligen tycker jag att skiddrottningen påminner om Sanna Kallur till personligheten. Känslosam, trevlig, ödmjuk och charmig. Och deras härliga dialakter förstås. Dessutom är de enastående idrottare, i olika grenar. Men när det väl kommer till idrotten påminner hon snarare om Carolina Klüft, eller redan nämnda Elofsson då. Jo, hon har en kropp precis som Klüfts. En oftantlig förmåga att göra det omöjliga möjligt. Att oavsett vilket hinder som på vägen kommer, ta i med ännu mer kraft och segra. Det ger mig blickar och intentioner om att Charlotte Kalla står på prispallen i OS. Förmodligen med en guldmedalj runt halsen.
Skillnaden på Charlotte Kalla och Carolina Klüft är att Kalla på rak arm blottar sina mål och inte i stil med Klüft menar på att hon tävlar för att det är kul. Men vem fan tränar egentligen 3-4 timmar om dagen bara för att det är kul? Charlotte Kalla har säkert sagt det förut, men idag runt 7-tiden sa hon det i TV i alla fall:
"Mitt mål är att vinna OS-guld... Det är inte långt kvar nu."
Men mitt i alla tankegångar fram i tiden ser jag bakåt, en aning. Den 7 januari meddelade en vår tids största friidrottare att hon lägger av. Kajsa Bergqvist karriär är en av de mest fantastiska en svensk idrottare mäktat med, en av de främsta genom tiderna. Kajsa Bergqvists avsked kommer lämna ett tomrum, Emma Green får dock ta över som vår nästa höjdhoppardrottning. Kajsas beslut var en sak. Hanna Marklunds en annan. Sveriges främsta spelare i den defensiva delen bekräftade idag att hennes karriär är över - både i landslaget och i Sunnanå. Fotbollssverige går därmed miste om sin kanske bästa spelare? Lotta Schelin visserligen. Svensson och Ljungberg har gjort sitt. Men Hanna Marklund är BARA 30 år. Och hon är back! Det tror jag svider oerhört mycket för Thomas Dennerby. Marklund mottog priset som bästa försvarare 2005, 2006 och 2007. Det säger en del. Lägger av på topp, det gör hon allt. Tänka sig att Kajsa och Hanna lade ner sina karriärer samma dag. En nation som blöder. Tur vi har Charlotte Kalla.
OS i Vancouver, Kuitunen v Kalla. Tror ni någonsin finskan kommer glömma bilderna från Val di Fiemme? Jag tror knappast det.
Jacob Hård döpte faktiskt om Johann Mühlegg efter hans dopingsavslöjande. Johann Mügel. Det var vitsigt, tycker jag.
Vad ska man nu kalla Kalla då? (inte lika vitsigt, och såå uttjatat) Framgång, säger jag.
Håller du med?
Kommentarer
Trackback
