deporte

---

Det var 1102 åskådare i Aluceum - Finspångs fort - den där kvällen för snart två år sedan. En vårkväll 2006. En fanatisk hemmapublik var fullständigt exaalterad och Aluceum kokade av stämning. På planen krigade 10 spelare i stil med Ridley Scotts regisserade krigsfilmer. Där och då, söndagen den 4 april när Jimmy Gustafssons tre poäng inte räckte till för Anwar Samulessons mannar förlorade laget en hel del - både då och på sikt. Där och då kan ha varit den sista gången det verkligen kokade av stämning i Aluceum. SIBF-sjukan kan mycket väl ha varit FVIB:s fall. Vårat fall.

***

Den inte insatte undrar förstås vad SIBF-sjukan bär för betydelse. Jo, med undantag för den här säsongen har vinnaren av division 1 tvingats kvala sig upp till elitserien. Svårigheterna har varit många och allt som oftast har Elitserielagen (numera Superligalagen) klarat sig kvar i högstadivisionen. För division 1-lagen har säsongerna därefter kantats av problem och många gånger har spelarmaterialet tunnats ut och stjärnstatusen minskat. Det har slutligen medfört ett fritt fall där de forna serievinnarna inte lyckats hitta tillbaka till det som en gång var en fruktad maskin. Där är Finspång VIB nu.

***

Finspång VIB har, sedan klubben bildades 1990, avancerat i seriesystemet och haft förmånen att spela i Elitserien under flera år, innehaft spelare som Jonathan Kronstrand, Jussi Heikkinen, Peter Sjögren, Andreas Ahlqvist, Jimmy Gustafsson och Kalle Ramlöv. Spelare med hög status, flera av dessa med A-landskamper och till och med VM-guld. Idag är det andra tider, även om klubben fortfarande har Elitseriemeriterade spelare till godo i form av t. ex. Anders Engberg, Andreas Källbom, Pontus Kvarnström och Fredrik "Tuppen" Johansson. Dessutom finns fantommålvakten Jussi Heikkinen, med flera SM-guld i Finland, VM-medaljer och utmärkelser som Finlands bästa målvakt på meritlistan, i Rågher Godin och Tom Iversjös trupp. Men mycket är inte så bra som det verkar.

Om den 4 april var ett avgörande datum i FVIB:s historia, var den 27 november 2006 likaså. På förmiddagen informerade Finspång Vallonbygden Innebandy att tränaren som tog laget till Elitseriekvalet 2006 var avskedad. Finspång sparkade Sveriges mest utbildade tränare. Glöm tränarutbildning steg ett, två och tre. Här snackar vi Olympisk utbildning - i Japan! Jag utnämner honom som en av världens absolut främsta innebandytränare. Där och då förlorade Finspång VIB sin mest kvalificerade och eminenta tränare i klubbens historia. Där och då blev Finspångs fall ett faktum. SIBF-sjukan bidrog starkt till att inte bara laget, utan hela föreningen fick sig en åktur i "Fritt fall". Delar av styrelsen hjälpte dock influensan på traven.

***

Därinnan hade styrelsen valt att tacka och bocka för klubbens talangutvecklande tränare som i mångt och mycket fick mig att brinna för innebandyn. Stefan Hedlund ledde U-laget mot stora framgångar i div. 4, tog det Juniorallsvenska laget oerhört nära en slutspelsplats, ledde lagets Juniorlag på ett kvalifikativt sätt, ledde Östergötlands distriktslag I SM och var även Anwar Samuelssons högra hand i Finspångs A-lag. Tack och adjö sa styrelsen. Enligt mina uppfattningar var "Heda" inte längre önskvärd inom Finspångs akademi. "Han tillför inget", är ett klassiskt citat som nått mina öron. Jag undrar ja vem som är önskvärd. Styrelsen eller Hedlund (det där var ingen subjektiv eller självironisk frågeställning, notera det)?

Därpå avgick styrelsens ordförande Larseric Ramlöv för rollen som sportchef. Nu har föreningen en ordförande som knappt vet vilken period vi spelar.. (ingen subjektiv eller ironisk mening, snarare fakta..).

***

Men när 2006/2007 år skulle inledas var i alla fall jag och många andra övertygade om att SIBF-sjukan minsann inte skulle påverka oss. Det var till Elitserien vi skulle, chansen fanns definitivt. Anwar Samuelsson körde slut på oss under sommarmånaderna och till starten på div. 1 skulle den sk. "röda zonen" vara passerad och formen skulle infinna sig - kanske när det väl gällde. Bättre tränad än så har jag aldrig varit, det kan jag lova! Tyvärr gick det inte som önskat och jag tror att strategin att "med-bättre-resurser-trots-något-nedtränade-kroppar-vinner-vi-ändå-strategin" ( kan man skriva så?) gick i stå redan i omgång tre. Därefter var tre månaders lång träning och totalt över 200 träningspass inte värda ett skvatt. Formen pekade spikrakt uppåt när julklapparna varit utdelade och påskharen kom på besök. Det var ju då, till kvalet, Anwar räknat med att den största formtoppen skulle infinna sig. Han vågade i alla fall försöka, men förlorade allt. Där och då, var allting över.

Lägg till att Henrik Johansson, Mathias Karlsson, Kenny Ekman och Gunnar Nilsson lämnade laget mitt under pågående säsong. Vid säsongens slut lämnade Jimmy Gustafsson, Kalle Ramlöv, Duong Ha, Elias Bard, Jani Muntila och Pelle Johansson den sjunkande skutan. Där och då förlorade Finspång enorma kvalitéer.

Glöm heller inte att flera styrelsemedlemmar tackade för sig i och med Anwar Samuelssons avskedan och att lagets materialare/lagledare Thomas Karlsson samt lagets fystränare/massör Christer Norwald även dem valde att kliva åt sidan i och med Anwars tomrum. Det säger en del om vilken person Samuelsson verkligen var.

***

Vad finns idag egentligen kvar av det Finspång som ställde sig på planen den 4 april och krigade för en poäng - vilket skulle leda till en Elitserieplats - ?

Rent materialmässigt en ordinarie femma ungefär. Därtill ett antal avbytare som nu blivit ordinare. Det är åtminstone en del, men allt runt omkring är som ett utsuddat blyertstreck, eller en trailer av Ridley Scott. Det liksom säger inte så mycket, det är inte så mycket och kan utåt sett misstolkas ganska så enkelt. Finspång är inget Elitserielag och man sköts således därefter. Som ett division 1-lag alltså, eller?

- Klubben tvingades ställa in en träning under julhelgen, och vid ett annat dök knappt en hel femma upp.
- På de ordinarie träningarna är laget knappat tre femmor, och vid samtliga träningspass måste spelare lånas in.
- Matchställen som anlände i somras är ännu inte tryckta.
- De värvade spelarna får tills vidare spela i någon annans spelares nummer/storlek osv.
- Värvingarna som gjordes i somras är av många åskådare obefogade.
- X säger till media att inga värvningar behöver göras tills nästa säsong, lager kommer ändå vara i Superligan inom två år (Jo, tjena!).

Dessutom finns det ett otal punkter jag inte ens kommer nämna, på grund av diverse skäl.

***

Ett samtal med Henrik Lennermark, aktiv inom Kungsgårdsgymnasiets innebandyverksamhet, en höstmorgon 2007 handlade om en tränares makt, vilka spelare som får chansen och varför de får det.

Det är alltid, oavsett tränare, de unga, orutinerade spelarna som anses som osäkra kort och därmed enkelt kan väljas bort. Spelare som skriker efter speltid, får det till sist. De som skriker för mycket åker ut med huvudet före. Men det mest intressanta, det är alltid nyförvärv som av tränaren varit önskvärda som får speltid oavsett vilken kvalitet spelaren visar sig hålla. Extra utmärkande är detta när spelaren i fråga är värvad från utlandet.. Det var avgörande i dagens drabbning mot IBK Handen i Aluceum. En drabbning som innebär att Finspång ligger nia i div. 1, fyra poäng över nedflyttningsstrecket. Tänk om den ödestigra matchen mot Balrog slutat 4-4 istället för 3-4 den där vårdagen 2006. Då hade FVIB kanske legat nia - i Superligan!

Och jag kan lova, Aluceum kokade inte ikväll. Det har den inte gjort på länge...

| Jimmy #89 - Stor och stark - inte alltid snabb (lite självironi - får jag lov att erkänna till sist)

Och imorgon gör jag comeback, i sann Jacob Olofsson-anda, med innebandyglasögon på!