deporte

---

Det var på något sätt ganska oväntat. Ändå inte. Man har liksom vant sig vid att Lars Lagerbäck jämt och ständigt kommer hålla fast vid sina gamla stöttespelare. Dem där lirarna som alltid kan gå in i en landskamp, göra sitt och åka hem med en svag trea i sportbladets matchreferat. Det spelar ingen riktig roll om det är Lichtenstein eller Brasilien vi möter. Jag talar om Daniel Andersson, Niclas Alexandersson, Anders Svensson, Andreas Johansson och Rade Prica. Det är knappast spelare vi vinner matcher med.

Varför jag just nämner dessa namn är för att Robbie Lauler (Robert Laul) bloggade på Sportbladet och idag stolt (ja, som vanligt) meddelade att dessa spelare med all sannolikhet spelar från start i söndagens möte med USA.

***

Januariturnén som Sverige tradionellt gör varje år handlar i grund och botten om att låta spelare som annars inte representerar blågult få chansen. Detta på grund av att inga proffesionella spelare är tillgängliga. Det var just så Behrang Safari och Fredrik Stoor imponerade mot Costa Rica - eftersom de fick chansen.

Tydligen är inte Lagerbäck allt för säker på var han har sina "stjärnor" just nu, eller? Varför låter han inte Wernbloom vikariera på det defensiva mittfältet, eller Chanko i och med att han ändå är uttagen? Eller varför får inte Wernbloom och Oremo chansen på topp - tillsammans? Varför får inte Safari förnyat förtroende istället för en högerfotad Stoor på vänsterkanten? Varför får inte broder Elm chansen när han ändå rest jorden runt? Lagerbäck är en knepig man. Om han är klok det vetifan. Duktig på att föra oss till mästerskap, det är han allt. Men väl där har han alltid problem. Det beror på att Lars inte lyckats forma ett tillräckligt bra landslag. Det är inte speciellt många spelare i landslaget som kan skicka oss vidare i en turnering. Ibra, Ljungberg, Elmander.. En spelare som inte nätat på två år, en som ständigt är skadad och en som aldrig deltagit i ett stort mästerskap. Jag ryser nästan, och definitivt inte av välbehag. EM kan bli det sista stora mästerskapet på många, många år.

***

Om nu Lagerbäck åter vill testa säkra kort som redan nämnda Andersson, Alexandersson, Johansson, Svensson och Prica. Varför reser han då jorden runt? Vore det inte rent ekonomiskt smartare att se en videofilm framför tv:n, Lagerbäck? Kanske Lagervbäck inte är så klok trots allt.. Eller är det helt enkelt så att de offensiva platserna redan är bokade till EM? Kanske det. Kanske är det bara de defensiva delarna där det fortfarande finns konkurrens.

***

Mikael Nilsson, Daniel Majstorovic och Fredrik Stenman eller Fredrik Stoor, Mattias Bjärsmyr och Behrang Safari? Konkurrens är ordet, i min mening. Men i och med att de offensivare delarna verkar mer svårflörtade känns det som att de givna korten lika gärna kan balanseras med unga, hungriga spelare med betoning för "se och lär".

Varken Ljungberg, Allbäck eller Svensson kommer följa med till VM i Sydafrika. Det finns säkert fler. Är det inte lämpligare att låta unga förmågor följa med - redan nu? Det känns som det i alla fall.

***

Nu verkar det istället som Lagerbäck lurar skattebetalarna på pengar, åker jorden runt, njuter av Daniel Anderssons sidledspassningar och gassar i solen. Jag förstår att han har roligt, den där Lars. Men vore det inte enklare att se en inspelad film från 2007. Titeln? Malmö FF - IFK Göteborg. Detta istället för att släppa ut tonvis med avgaser i och med en flygresa, som ändå inte behöver genomföras...

I "januariturnén" är det viktigaste inte att vinna, utan att delta. Det är i alla fall min åsikt.

| Jimmy

---

Märkligt att det blogginlägg som hade minst nationellt/internationellt samband hittills fått flest läsare. Kanske slår det stort med en lokal händelse? Nåja, åter över till en internationella scenen.

***

Igår kl. 23.15 lokal tid spelade det svenska fotbollslandslaget sin första landskamp 2008. Costa Rica stod för motståndet på en omtalad konstgräsplan kallad Estadio Ricardo Saprissa i San José. Ja, San José i Costa Rica, på västkusten verkar man minsann var USA-influerat. Nåja, de skulle få upprättelse.

För övrigt anser jag att det får vara slutsnackat gällande det missade planet nu. Skönt att se var Samuel Holméns komiska kommentar till Olof Lundh. Apropå Lundhs fråga om det missade planet svarade Holmén:

"Även den bästa kan göra misstag. Jag har hört att någon fått sin dator stulen också.."

Igår var Holmén inte sen att skratta bort händelsen igen - i direkt-TV. Jag förstår att han var på gott humör, Boråssonen...

***

Första 20 minuterna var trevande, Costa Rica trillade boll, Centeno var grym och Solís magnifik. Publiken och lagkamraterna hyllade också Paulo Wanchope som igår avslutade sin fotbollskarriär, och bara var en studsande passning från att bli målskytt i avskedet. När Wanchope byttes ut i den 30onde minuten blev blågult desto vassare. Att inte Rade Prica lyckades toffla in 1-0 efter Fredrik Stoors eminenta framspelning är ett mysterium. Och denna man har varit bofast i landslaget lika länge som Sidleds-Daniel. Det säger det mesta om Lars Lagerbäck.

Costaricanerna skrattade gott åt Pricas misstag. Ett hånskratt gjorde sig tydligt hörd över arenan. Det kanske var gräset, Rade? Det omtalade konstgräset.

Nåja, sådant har man i Borås också. Samuel Holmén visade prov på en fruktansvärd inställning och låg bakom det mesta. Han är ju van med gräset... Ishizakis framspelning i första halvlek, en djup innerskruvad crossboll, var vacker att skåda. Sorgligt nog lyckades målvakten rädda Holméns skott på ett imponerande sätt. Tyvärr var det svårt att veta vem som låg bakom de flesta av de övriga målchanserna. Producenten verkade ha druckit en back Costaricansk öl, eller en liter Whiskey kanske.

"Och nu är det farligt igen", skrek Ola Wenström. Då vevade producenten fortfarande repriser på Johan Wilands simpla "räddning" när han ånyo plockade ner ett inlägg. För tredje gången! Ur tre olika vinklar! Kom igen, nyktra till...

Jag hånskrattade, jag med!

***

Den andra halvleken präglades av Behrang Safaris magnifika inlägg (det var faktiskt Edman-klass på det, mot Bulgarien 2004) och glöm heller inte Samuel Holméns läckra volleyskott - med fel fot! 1-0!

För övrigt anser jag bytena av Niclas Alexandersson och Daniel Andersson är helt obefogade. Liksom, Alex gjorde sin 100e landskamp för några månader sedan. Vet inte Lagerbäck hans kapacitet? Då är det något som är fel. Och hade det inte varit bättre att testa Pontus Wernbloom på det defensiva mittfältet istället för Sidleds-Daniel? Vi vet att Daniel kan gå in i vilken landskamp som helst och inte göra bort sig (okej, mot Spanien var måttet rågat - men vem var inte dålig?) men vad tjänar svensk fotboll på att honom på bänken i EM? Det måste vara betydligt bättre med en ung lirare som kan vara med för att se och lära. Skulle Linderoth tvingas byta finns alltid Anders Svensson till hands. Förresten, var han med igår..?

***

Safari missade flyget, Wiland missade flyget, Holmén missade flyget, Ishizaki missade flyget. Men vänta, samtliga gjorde en helt klart godkänd insats. Kanske han dem med lite extra taktiksnack med Roland på flyget. Flyget till San José. I Costa Rica! Nåja, nog om det. Men Anders då, en annan Elfsborgare? Kom han med planet.. jo jag tror det.

***

På tal om Roland. Ola Wenström undrade vem han tyckt gjort störts intryck.

"Inhopparna Rönningberg och Larsson", svarade Roland. Ehh...?

Tur han inte frågade Lars i alla fall. Då hade det väl låtat så här:

"Daniel Andersson gör en stabil insats på mitten och Alexandersson visade att han varit med förr"...

Jo, visst. Men det är väl det som är tjusningen med "januari-turnén"; att man inte varit med förr?

***

Förresten, varför var Louay Chanko uttagen? Minns när jag såg DIF - Elfsborg på Råsunda i början på 2000-talet. Chanko var vänsterforward i ett tremannaanfall. Han var duktig, en riktig lirare. Men det var väl i så fall DÅ han skulle fåt testa på landslagsspel? Men nu, 28 år gammal, då får han chansen. Och så satt Pontus Wernbloom, 2007 års bästa mittfältare (jo, jag vet att han spelade anfallare också, men i grund och botten är han en defensiv mittfältare) i Allsvenskan, på bänken! Verkligen obefogat!

***

Tiden är inne för ris och ros...

5 - Exceptionellt bra
4 - Mycket bra
3 - Bra
2 - Godkänd
1 - Underkänd

Johan Wiland - Stabil insats, duktig i luftrummet, bra med fötterna, dock inte speciellt mycket att göra, kunde varit tydligare innan Sleymans rensning. 2.

Fredrik Stoor - Rolig att beskåda, modern ytterback, stabil defensivt, borde fått med sig en assist, fint passningsspel, debuterade med ett stort lugn. 4.

Mattias Bjärsmyr - Problem i inledningen, spelade upp sig, visade prov på ett solit mittbacksspel därefter, drog även på sig lagkaptensbindeln efter paus. 3.

Suleman Sleyman - Spelade, precis som mittbackskollegan, upp sig. Missade grovt vid en rensning vilket kunde att ha gett utdelning för Costa Rica, helt okej insats ändå. 2.

Behrang Safari - En naturlig vänsterfot, en modern ytterback, enormt passningsskicklig, framspelningen till målet var suveränt, defensivt stabil, en av planens bästa. 4.

Louay Chanko - Virrig första 20, kom aldrig riktigt in i matchen, kan mer än så här, gjorde dock inte bort sig på något sätt. 2.

Stefan Ishizaki - Visade prov på varför han gång på gång är en av Allsvenskans främsta assistmakare, Blågults egen Beckham, en bra match men jag tror det finns mer att ta av. 3.

Samuel Holmén - Man of the match! Var den spelare som fick Sveriges negativa inledning att byta skepnad. Skapade fler målchanser än anfallasparet - tillsammans! Fick tecknet V att ändra bet ydelse. Han ville, han vågade och han värderade. Och så vann han matchen åt Sverige. 4.

Anders Svensson - Visade prov på rutin ett par gånger, genom att lösa situationer på ett klokt vis. I övrigt inte särskilt imponerande, trots att han var planens klart lysande stjärna. I meritlistan. Spelade dock bara 45 minuter.. Är en spelare som gjort sitt, men å andra sidan är han fortfarande en Lagerbäck-favorit. Och JA, han var med på planen, även om det var svårt att lägga märke till det. 2.

Dusan Djuric - Hade höga förväntningar på bolltrollaren. Gjorde en skaplig match, men var underlägsen Holmén. Visade dock prov på mognad i spelet och var vid flera tillfällen klok i sitt värderande. Är inte den optimala anfallaren, hade nog trivts bättre på Anders Svenssons position. 3.

Rade Prica - Osynlig matchen igenom. Enda gången han visade sig var när han missade det öppna målet. Publiken skrattade åt Rade som också blev utbytt. Hade en otacksam roll på topp där bollarna knappast var mycket att jobba med. Prica kan mer än så här, och har mycket att bevisa för att knipa en plats i min EM-trupp. 1.

***

Inhoppare i matchen var Oskar Rönningberg, Peter Larsson, Daniel Andersson, Andreas Dahl, Niclas Alexandersson och Johan Oremo. Mest speltid av dessa fick Andreas Dahl. Denne var tämligen osynlig och verkar ha inspirerats av Anders Svensson. Ingen av de övriga spelarna lirade mer än 22 minuter vilket är för lite tid för att betygsättas.

Andras Dahl får dock en svag 2.

***

Vilka spelare steg i kurs hos mig och finns för tillfället uttagna i min preliminära 23-mannatrupp till EM då?
Jo, Wiland, Safari och Holmén.

Prica, Andersson och Fredrik Stenman har fått ge vika.

Stoor, Djuric, Bjärsmyr, Ishizaki och Oremo har fortfarande chansen men behöver visa mer. Wernbloom och Elm får förhoppningsvis visa sitt register mot USA. Kanske stiger oddsen då?

***

På tal om en lokal nyhet. Kul att åtminstone ett innebandylag från Östergötland kan bjuda på skönkonst i division 1. Se och njut på KFUM Linköpings lagkapten Jocke Karlsson. Själv blev jag nyligen uppmanad av Martin att göra en liknande straff, får väl se om det blir någon straffläggning på träningen idag... ha ha

http://www.youtube.com/watch?v=kuBmMlpPSOE&eurl=http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.614963

***

En onykter producent, en skelögd Rade Prica och ett Sverige som tog revansch på Hernán Medford i en träningsmatch efter 17 år. Jag skrattar åt elendet. Nåja, skönt att det finns människor som Samuel Holmén i alla fall.

| Jimmy

---

Motståndaren såg utmattad ut. Tämligen chanslös. Publiken njöt till fullo. Segern kom närmare och närmare. Spelet var som taget ur instruktionsboken. När allt var över skrevs resultatet till 6-0. Om jag talar om tennisfenomenet Roger Federer? Nej, jag talar om Manchester United. Klubben som knockade Newcastle ikväll!

Det började lite småtrevande, precis som det den här säsongen har varit. Det har liksom aldrig innfunnit sig något extra över United, mer än att de vunnit. Allt som oftast rättvist. Denna gången skulle dock sluta på ett annorlunda sätt. När andra halvlek blåste igång dröjde det inte lång tid innan showen tog vid.

***

1-0 (48 min): Cristiano Ronaldo ordnar en frispark till United strax utanför straffområdet. Muren står alldeles för nära, men det gör inget. Ronaldo skjuter nämligen bollen UNDER muren och i mål. Ett likande mål Ronaldinho gjorde mot Werder Bremen en gång i tiden...

2-0 (55): Given slår en misslyckad utspark, Giggs snappar upp bollen i straffområdet och serverar Tévez som enkelt kan placera in bollen i det övergivna målet. Sedan firade han med Florencias napp i sin mun...

3-0 (70): En ofantligt vacker kombination i anfallet. Det slutar med att Tévez serverar Ronaldo med en hård passning ovanför marken. Nedtagningen är perfekt och avslutet distinkt.

4-0 (85): Efter ett massivt tryck kunde inte "Skatorna" stå emot. Wayne Rooneys bländande lobbpassning till Ferdinand är exceptionell, avslutet på volley från mittbacken likaså.

5-0 (87): Bollen rullar ut mot Ronaldo som får ett bra läge, skottfintar bort sin försvarare och överlistar Given med ett vänsterskott som styrs i mål.

6-0 (90): Ett inlägg från O'Shea på vänsterkanten skarvas via Nani's huvud fram till Tévez som stöter bollen i mål - ribba in.

Uppvisningen var över och publiken applåderade av välbehag!

***

Själv satt jag med en god vän på O'Learys och tittade på när United åter blev serieledare. Arsenal - Birmingham 1-1, ett par kalla, god mat och så allting kryddat med en uppvisning av guds nåde. Man brukar säga att de personer man inte vill möta, är extra farliga att möta i en mörk gränd. Jag skulle inte vilja möta Manchester United, oavsett om det var mörkt eller inte..

Jag skulle heller inte vilja möta Cristiano Ronaldo dos Santos Aveiro. Under mina år som United-supporter har jag desvärre inga minnen från Eric Cantona, men jag minns artister som Dennis Bergkamp och Thierry Henry. Jag skulle vilja påstå att Ronaldo är där nu. I samma klass. Visst måste han prestera under fler säsonger än en och en halv för att bli en lika stor spelare som Cantona. Men om ett par år är jag övertygad om att Ronaldos status är densamma. Portugisen har gjort 22 mål den här säsongen. Vem kan egentligen mäta sig med det? Inte Kaká i alla fall.

***

Arsenal - Birmingham beskådade jag innan Uniteds tillställning. Arsenal imponerade inledningsvis, fick en straff och gjorde mål. Allting verkade sig likt. Men så plötsligt vaknade Birmingham till liv och forcerade in 1-1. De blåkläddads enorma uppoffringar i slutet var vackert att se. Sebastian Larsson var lysande på sin vänsterbacksposition och Arsenal förlorade serieledningen. Knappast rättvist, medger jag.

Samtidigt som Arsenal inte lyckades att göra sin plikt föll ögonen på Londonderbyt mellan Chelsea och Tottenham. Jag hade höga förväntningar inför matchen men blev ganska besviken på standarden. Spurs var chanslöst ett för dagen starkt Chelsea. Detta trots att man saknade Terry, Lampard, Shevchenko och Drogba... Å andra sidan spelade Malouda från start och Anelka byttes in. Den sistnämnde var nära att göra mål i sin första bollkontakt. Wright-Phillips klackade bollen i bröstet på fransmannen som vände och sköt. En grym räddning från Spurs-keepern fick dock segerjublet att utebli. I slutskedet var han ånyo ytterst när att näta, men bollen träffade ribban.

***

Man of the day? Cristiano Ronaldo
Goal of the day? Juliano Belletti
Blooper of the day? Cesc Fabregas
Svensk of the day? Sebastian Larsson
Drink of the day? Stor stark

***

När 6-0-målet avslutade förnedringen på Drömmarnas Teater visades den forna United-hjälten Alan Smith ut, av för mig ännu okänd anledning. United-publiken visade dock sin respekt för Smithy och denne lämnade Old Trafford som en förlorare - men också med stående ovationer från sin före detta publik. Vackert. Lika vackert som Ronaldos frispark...

Och för tillfället känns United lika överlägset som Roger Federer. Jag tror ligaledningen kommer tillhöra den röda maskinen, ända fram till vår. Då vinner vi Premier League - för tionde gången!

| Jimmy

---

Ett par kritade linjer framför Olof Mellberg och Petter Hansson. En hård bredsida bakom Anders Svensson. Relativt centralt. Det är där han brukar härja - Sveriges enda världstjärna. Tobias Linderoth är konungen i mittens rike.

Så var god att pusta ut nu. Tobbe Linderoth är enligt landslagsläkaren Anders Valentin redo för EM i sommar. Ett mycket glädjande besked i ett landslag som för tillfället verkar lika mycket såpa som FCZ och lika mycket favoriter till ett avancemang som Vitryssland var när de besegrade Salo och Sverige i OS 2002. Ska Sverige lyckas göra som Viryssarna gjorde, då krävs det ett och annat. En frisk Tobbe Lindreroth till att börja med.

Linderoth - blågults världsstjärna. Blågults ENDA världsstjärna. Jag menar allvar!

***

Okej, låt oss börja i det bakre ledet. I mål har vi en målvakt vars tillvaro i klubbaget enbart kan stavas till KRIS. Andreas Isaksson håller hög klass men är inte alls i matchform. Att Isak dessutom inte har ett dugg kontroll med fötterna gör inte saken sämre. Rami är hetare, men han håller knappast världsklass idag.

Låt se.. Mikael Nilsson, Olof Mellberg, Petter Hansson och Erik Edman. Visst att Mellberg jagas av Juventus (eller?) och varit ordinarie i Premier League sedan jag använde napp är ju en sak. Men för att hålla världsklass internationellt krävs det att en back inte gör några misstag. Mellberg är bra, men det räcker med att se tillbaka till skandalmatchen mot Danmark för att hitta en riktig groda. Och resten är inte mycket att skrävla med egentligen. De övriga backarna håller okej nivå. Inte mer.

Som högermittfältare har Sverige en petad spelare i Bolton Wanderers. Ett bottenlag i PL! Christian "Chippen" Wilhelmsson presterar endast mot svagt motstånd och är i mina ögon inte ens bland de två-tre bästa på sin position. Ja - i blågult!

Som vänstermittfältare finns såklart kapten Ljungberg till hands. Given i laget är han trots att han bara spelar 50% av matcherna i klubblaget. Det beror förstås, till skillnad från Chippen, att Freddie har skadeproblem. Åldern och den plågsamma spelstilen börjar ta ut in rätt och i mina ögon är Fredrik Ljungberg inte längre någon världsstjärna. Han är fantastisk när han väl presterar. Men idag är man mer hoppfull att Ljungberg är fit for fight när EM drar igång än att han skulle skjuta Sverige till slutspel. Idag tjänar Ljungberg mer än vad han gjorde när han verkligen var bäst, det säger en hel dom vilket namn han gjort sig i Europa. Sveriges egen David Beckham.

Offensiv mittfältare är idag Anders Svensson, tyvärr. I en VM-turnering var han stor. Då, i VM 2002 var han kung. Sedan dess har Svensson haft svårt att slå igenom på allvar. Kim Källström har kapaciteten att bli världsstjärna. Men han får inte möjligheten.

Zlatan Ibrahimovic. Världssjärna säger ni. Absolut säger jag. Men inte i blågult! I Inter visar han upp en sida, i landslaget en annan. Det kommer krävas mål för att jag ska påstå att Ibra håller världsklass. 2005 var senast han nätade. Jag tror det var det där omöjliga målet mot Ungern. Det kommer krävas ibrakadabra när EM drar igång. Vi klarar oss knappast med EN världssjärna.

Johan Elmander är nära nu. Det kommer krävas att Johan slår stort i en turnering på högsta nivå innan jag anser honom vara en världsstjärna. Han gör mål i Ligue 1, han gör mål i blågult. Han presterar var han än spelar. CL, VM eller EM. Någonstans där måste han ändå visa klass, när det väl gäller, innan jag nämner honom i samma skara som Linderoth. Chansen finns i sommar. Ta den Johan, det kommer behövas.

***

Sverige går alltså in i en turnering med EN världstjärna. Och han är inte ens bäst i norden. Jag håller fortfarande Sevillas suverän Christian Poulsen som snäppet vassare än Tobbe. Mycket på grund av sina offensiva kvaliteter som Tobbe inte riktigt kan mäta sig med.

Jag har ett par svaga minnen från Stefan Schwars tid. En hel del från Johan Mjällbys. Tobbe är dock ingen Gatusso-typ. Inte heller någon Poulsen, Pirlo eller Essien. Snarare än Makelele. Och Tobias Linderoth är i mina ögon en av de bästa på sin position. Den defensiva mittfältsposten är Sveriges vassaste. Det är kanske svårt att imponeras av Tobbe från en 17-tummare i vardagsrummet. Det är live som Tobias Linderoths storhet verkligen visar sig. Det var ju inte för intet som han blev värvad av Galatasaray...

***

Men det bör tilläggas en sak. När klockan tickar på och Sverige behöver ett mål. Då kommer knappast blickarna riktas mot Tobias. Då krävs det att Ibra och Elmander producerar. Men när Cesc Fabregas i slutminuten försöker slå en genialisk passning mot David Villa, när ställningen är 1-1 och Sverige är på väg mot ett utmärkt resultat, riktas i alla fall mina blickar mot Linderoth.

Och jag är relativt säker på att han bryter. Någonstans framför Mellberg och någonstans bakom Anders Svensson.

---

En tjock plånbok är status. Det visste du väl? Den som kan flasha med VISA-kortet och köpa fina bilar, det är den som verkligen har lyckats som idrottare. Det kanske var så Dusan Djuric tänkte när han lämnade Halmstad BK?

FC Zürich har värvat en av Allsvenskans främsta unga spelare, för en spottsumma. 10 miljoner fick HBK. Kanske är det den schweisiska lönen som ligger till grund för miljöombytet. Allvarligt talat, vem vill lira i FC Zürich? Jo, den som vill ha pengar. Den som vill ha en tjock plånbok. Om inte Lars Lagerbäck vore just Lars Lagerbäck hade Dusan varit en av delarna i svensk fotbolls framtid. Något som skulle innebära en landslagsplats.

---

Alla gör sitt val. Men jag tycker Dusan skulle passat bra i Serie A. Tempot är lägre än i Spanien och England. Där tillämpas god teknik, ett bra spelsinne och vem gillar inte en lirare? Visst, jag kanske har lite höga tankar om Dusan. Så sent som inför den Allsvenska starten minns jag mig påså att Dusan inte var en av de främsta lirarna i Allsvenskan. Ishizaki var den bästa, enligt mig. Det var han kanske. Men avslutningen på säsongen, Dusans avslutning. Den var magnifik. Inte lika magnifik som Pontus Wernblooms kanske, men ändå magnifik. Men Zürich liksom?

Okej, det är ett topplag. I Schweiz. Det kan ge uttrymme för spel i Europa. Ni såg ju hur det gick för FC Thun. Champions League. Även om det var helt otroligt, ett sämre lag kan väl knappast spelat mästarcupen? Sedan bör det väl nämnas att den liga Dusan Djuric kommer till inte håller speciellt mycket högre standard än Allsvenskan. Eller?

Liksom hur upphetsande låter det. FC Zürich - FC Thun. Eller, AIK - Djurgården. Ja, det går att vrida och vända på det en hel del.

Djuric kommer i alla fall tjäna mer pengar än Tomas Zvirgzdauskas. Och det är ju kul, för honom.

Men hur kul är det för svensk fotboll? Sveriges blivande storstjärna lämnar Sverige för FC Zürich. Är det underligt att vi aldrig lyckas ta oss ut i Europa? Nej. och märk att det är ett stort NEJ!

---

Ifjol: Samuel Holmén bekräftar en flytt mitt under pågående Champions League-kval. Han lämnar Sverige för Danmark (ja, ni vet. det är mycket cash i Danmark.. men förvisso en bättre liga, men man kan ju locka med pengar liksom..) Emra Tahirovic lämnar HBK för Lille. Stjärnskottet som spelat ett dussin matcher i Allsvenskan blev proffs. Det låter knappast rimligt. Nu är han på väg bort från Lille.. Konstigt? Knappast! Jon Jönsson lämnade Elfsborg strax innan CL-äventyret skulle inledas. Proffs. Grattis. Money talks.

Nu: Dusan Djuric lämnar Allsvenskan. Albin Ekdal lämnar BP. Tänk om en svensk storklubb (har vi någon?) kunde försöka värva unga hungriga spelare. Nu ska Ekdal till Turin, lära sig italienska och äta spaghetti. Det är väl alltid något. Och så få pengar förstås. Sedan kommer han lånas ut och spela i Serie C eller dylikt. Det låter bra. Tydligen mer upphetsande än att spela i IFK Göteborg eller Elfsborg. Och kanske det värsta av allt. Ja, värre än FC Zürich! Niklas Sandberg lämnade AIK för spel i Rumänien! Ja, ni hörde rätt. Money talks. Och som grädde på moset. Djurgården säljer talangen Patrick Amoah till Ciudad de Lorquí. Vilken liga undrar ni? Den spanska fjärde divisionen säger jag. Hör och häpna. Amoah född 86 är i mina ögon en duktig spelare. Alldeles för bra för att spela i Ciudad de Lorquí. Liksom, kunde inte något Allsvenskt lag köpa honom? Jag glömmer aldrig när jag satt på Stockholm Stadion. Ibrahim Ba och Patrick Amoah byttes in. Den förstnämnde, en före detta världsstjärna. Den andre, en blivande. Pang. Mål direkt. Vackert. Amoah är bra, det vet jag. Synd att Allsvenskan går miste om ännu en ung spelare. Och på tal om FC Zürcih. Tydligen har de värvat Andrés Vasquez också. Visst var hans "rebona" ett av de vackrare målen vi sett i Allsvenskan. Men sedan skadade sig Vasquez, och efter det hörde vi inte särskilt mycket om honom. En rebona, sedan proffs. Money talks.

---

Mitt i alla spelarflykter finns det EN som gör det rätta. Johan Oremo. Att stanna I Gelfe kanske inte är det optimala, men det kan vara det som gör honom till en ny Johan Elmander till sist. Konstigt bara att varken Göteborg eller Elfsborg (som i mitt tycke är svensk fotbolls framtid) lyckades värva honom, eller ens försökte. DIF var nära och HIF likaså. Money talks. Förstås.

Det kommer dröja innan Sverige får ge sig ut i Champions League igen. Be sure. En tjock pånbok är status. Alla klubbdirektörer och kassörer och allt vad det heter, de är inte alltid beredda att gör av med ett par miljoner. Det ger inte spelarna någon annan chans än att flytta.

Även om klubbadressen heter FC Zürich.